I just called to say...

Hej vänner!

På fjärde dagen uppstånden från den stora bloggtorkan. Eller? Nej, knappast. Jag hade "bullat upp" med både film- och boktips inför långhelgen som pågår. Innan den stora tröttheten rullade in. Den stora månatliga tröttheten kom inrullandes och bestämde sig för att ignorera att jag hade bestämt mig för att ha en riktigt, riktigt trevlig påsk. Innanför pannbenet tog den sig - tröttheten. Och skövlade allt i sin väg. Bland annat de berömda goda intentionerna.

Men jaja, här är vi nu och påsken är inte slut. Så jag skickar in ett gulligt - och sedemera strävsamt - par för att hjälpa mig sprida kärleksbudskapet till er, kära läsare!

För det här handlar inte om anonym nätkärlek, det här handlar om min kärlek till er tappra därute som tittar in här! Jag ser er allt! Även om ni inte syns så mycket i ett kommentarsfält nära mig nuförtiden. Men å andra sidan har jag själv varit väldigt dålig på att lämna några egna fingerklicksavtryck efter mig på andra bloggar den senaste tiden. What comes around goes around... I guess.

På tal om avtryck ja, på Giovanni Trimbolis tryckta kärleksosande kort på det nygifta paret (1976) - med foto av A. Jönsson - finns det ett avtryck. Efter en penna. Någon har skrivit en följd av siffror på ett papper som legat precis ovanpå kortet. Som tur är strax ovanför de söta tu. Men i rätt vinkel går det ganska lätt att se vad det står där, med stora siffror rakt över kärleksblommorna och tavlan med guldram. Det börjar på 08.



Och jag kan inte låta bli att undra om självaste Kungen skulle svara om jag provade att slå siffrorna. Eller Silvia. Jag vet att det är helt ologiskt tänkt, men det är ju ändå påsk och hur logiskt är hela det händelseförloppet egentligen, på en strikt sannolikhetsskala? Förutom kärleksbudskapet då kanske. Fast kärleken kan kanske inte heller anklagas för att tillhöra det allra mest logiska här i livet? Som tur är.

:)
/helena



ps Och nu, medan jag försöker hålla det nyfikna enirofingret i styr..., så kan ni ju titta lite mera på hur kärleken ser ut. För jag tror, fortfarande, på allt Lena Ph har sagt om att kärleken är långlånglånglivad.
Gör ni?