"...som en krans av vita rosor..."

Det blev inte jag som ropade in den där kantiga sekelskiftesläckra Prinsdesignade-krukan, ni vet. Då, på auktionen förra torsdagen. Ni minns kanske att jag nämnde det. Och att en nyproducerad sådan stor kruka kostar en bit över 800 kronor.

Varför det inte blev jag som ropade in den? Dels var det en ganska lång spricka i den - visserligen hårfin, men ändå genomträngande - och sedan blev priset alldeles för högt för det skicket, tyckte jag. 450 kronor blev det slutliga klubbslaget. Att auktionisten dessutom presenterade krukan som varande i helt perfekt skick, gjorde mig inte direkt sugnare på att höja armen...

Men jag ropade in en bok - såklart! - istället. Eller en hel hög med böcker egentligen, men det var bara en, alldeles speciell, som jag ville behålla själv. Jag tänkte skriva ner ett litet stycke ur den. Tänkte testa er lite, om det är något ni känner igen?

" ... Den tredje vintern i stockstugan hade känts för Kristina som om den skulle räcka evinnerligen. Kölden trängde skoningslöst in till dem. På innersidan av stugans grova dörr satt en rundel av stora, grova spikhuvuden, som ständigt var täckta med frost. Spikarna som lyste där på dörren som en krans av vita rosor var tecknet på vinterns herravälde över människorna därinne: De hölls som fångar i sitt eget hem, innelyckta av kölden. Värmeelden från spisen förmådde inte smälta bort frostrosorna från deras egen dörr.
 

Mörkblanka, blottade spikhuvuden i träet blev det första synliga varslet om befrielsen: Kylan var utdriven över stugtröskeln. Och vilken glädje förnam inte Kristina, när hon vaknade en natt och hörde ljudet av rinnande smältvatten utanför: Takdroppet hade börjat. Det rann och plaskade hela natten och hon hade svårt att somna igen, så glad var hon. I sitt hjärta gladdes hon åt varje vattendroppe, som därute föll från takåsen till marken. ... "
 

Nå?
Författare? Bok?
Någon?
:)
/helena



ps Ett par ledtrådar? Okej. Ursprungsboken gavs ut 1956. Författarens initialer är V.M. och hans ursprungliga modersmål talas ibland med en del ord där man inte markerar bokstaven r särskilt mycket. Så är det. Jag vet.