När mannen var på möte så knackade solen på och sa; - Vill du komma ut och leka en stund?
Jag svarade såklart ja, men tillade att; - Jag kan nog inte, för någon annan frågade först.
Det var diskbänken som la alla sina rostfria repor i linje med det sena eftermiddagsljuset och bad så snällt om sällskap.
Jag förstår inte varför, för diskbänken har ju redan en massa sällskap. Alltid.
Diskbänken tillhör det populära gänget, ni vet de där som aldrig står ensamma i ett hörn och förgäves väntar på att bli uppbjudna. Till diskborstsdans. Diskbänken tillhör de coola, som alltid har stenkoll. Porslinskoll och miljövänliga sköljvattensambitioner.
- Men du kan kanske komma in en stund istället? och hålla diskbänken och mig sällskap, lirkade jag.
- Nja, jag vet inte, surade solen. - Vi skulle ju ha så kul härute, smyga runt i alla de grönaste lövkojorna och sedan krama trädstammarna så hårt att de nästan blev blåa, fortsatte solen, nu med något drömskt i rösten.
- Jo, det låter förstås kul, sa jag med lite svagare röst nu. - Men du solen, vi har i alla fall både färgglada blommor och fåglar härinne.
- Men kan de drilla då? - dina inomhusfåglar - undrade solen.
- Nä, sa jag.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar