Hon bara flög sin kos,
som en otåligt fäktande kolibri.
Eller kanske som en grön, lite för tam, undulat.
Som en svag fläkt mot kinden,
en ljummen susning över hustaken.
Sen var hon bara borta.
Maj.
Synd att vi hann umgås så lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar