Sitter och surfar upp skärvor.
Det låter kanske lite märkligt, men min vår blev kort. Och lång. Lite beroende på från vilket håll man ser på det.
Så nu surfar jag skärvor. Skärvor av svunna vårkänslor.
Och jag tänker på att hela sommaren känns som ett outforskat, späckat smörgåsbord av oupptäckta skatter. Skatter i form av utställningar, konserter och ännu osmakade smultronställen. Det känns fint att tänka på, även om man har en kropp som inte kan stava till långa ord som samarbetsvillighet, effektivitet och nu-du-ska-vi-"leva-rövare"-och-bara-ha-kul-hela-sommaren.
Men Göteborgs Konstmuseum kan stava till samarbetsvillighet för de har öppet även på måndagar hela sommaren! Ja, i alla fall fram till och med den 26:e augusti.
Så nu ska jag bara sparka igång den här kroppen, så ses vi kanske snart? På något dammdoftande museum någonstans, eller varför inte i en långhårig hage en alldeles lagom bit bortanför den vanliga horisonten?
:)
/helena
ps Kommer ni ihåg att jag inte mindes vart förra veckan tog vägen? Det känns fortfarande så, men några små minnesfragment börjar faktiskt komma tillbaka. Som det här med notstället. Notstället som jag använder till bildinspirationsställ. Det vill säga när mannen inte behöver det. Förra veckan fick jag plocka ner bilderna. Och plocka upp dem igen. Flera gånger. Trevligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar