Humlesurr och vidgade perspektiv

Fågelungen som satt på en nedfallen gren.
 

Trädkronan ovanför våra huvuden.
 

De unga människorna som smög runt bland alla pionerna.
 

Min hörsel som inte lät dem smyga nära nog. (Så jag kanske också får kalla mig ung ett tag till då..:)
 

Deras sätt att räta på ryggarna, gå förbi och säga hej i förbifarten, som om de inte alls försökt överraska mig.
 

Jordgubbsståndet som sköt upp från ingenstans ur asfalten.
 

Utflyktsläsningen - att mannen lyckats packa ner flera julnummer av de gamla inredningsårgångarna som jag går igenom just nu.

         
          Snart är det ju jul juli igen!

Jätteblomklasarna som spred honungsdoft runt hela parken. Kanske ända ut i omloppsbana runt jorden?
 

Alla nyfikna hundar - tror en hette Pontus.
 

Oumbärlig umbrella - växtligheten som inte släppte igenom minsta lilla regndroppe genom sina (s)porer.
 

De i bordet sedan länge graffitiinristade orden; "Om jag är kär i dig, är jag bög då?"
 

Det uteblivna svaret.
 

Kramen från den tjockaste trädstammen.  

         
          Matsäcken - det ensamma äpplet.

Fågelungens uppåtsträvande pip.
 

Den nedfallna grenen som fick följa med hem sen. Och grankottarna.
 

Svaret från mannen ang. frågan vad han trodde att människorna som gick förbi mycket längre bort tänkte när de såg en person med kryckor hoppa runt runt ett stort träd för att hålla värmen;
 

- Aha, en regndans som fungerar...
 

Ungen som blev upphittad. 

 

:)
/helena



ps Andra perspektiv. Andras perspektiv. Kristians ord. På pränt. Bl.a. de här; "... Jag vill gå ut på gatan en stund före min familj och fundera ut hur jag bäst packar kombin för att vi ska åka till Dalarna på semester i en vecka eller två. ..." Idag ska jag försöka komma ihåg att lyssna också. Försöka att verkligen lyssna. På honom.