Det handlar inte om några smutsiga ord som ostädat eller stökigt. No dirty words. Det handlar istället om ett par livsviktiga frågor;
Varför hamnar en del saker bara där de hamnar? Alltså varför blir de bara kvar där man (jag!) en gång i tiden råkat lämna dem? Och varför verkar vissa grejer aldrig riktigt hitta sina rätta platser? Det verkar som att "some stuff" trivs så bra precis där de är. Jag menar varför skulle de annars välja att stanna i dessa sedan så länge låsta positioner?
Igår bestämde jag mig i alla fall för att hjälpa dem - sakerna - lite på traven. Men det slutade mest med att grejerna bytte plats med varandra.
Runt, runt, flyttade jag prylarna i det röda rummet, ända tills det bara gick runt, runt, i den förvirrade skallen. Då satte jag mig ner, innan yrseln fick mig på fall, och började bläddra i några gamla tidningar.
- Vad lite prylar de flesta hade framme i rummen - på bord, i hyllor och i alla de ljusa hörnen.
Jaja.
Nu pratar vi om något annat va? Som film. Tur, säger jag bara, att vi till slut bestämde oss för att skippa vår filmprenumeration ett tag. För på TV visas det mer bra film än någonsin, känns det som. Och då har vi ändå bara det så kallade standardutbudet av kanaler här hemma.
Jag tycker särskilt mycket om att bli påmind om några av alla de filmer som bara har flugit förbi i ögonvrån. Filmnamn, som när de dyker upp i TV-tablån framkallar tankar som; - Just det, den såg vi ju aldrig. Det kanske är dags att göra något åt det nu då?
I kväll ska jag kanske se en sådan film. Om en man som kom att bli en ikon inom musikindustrin, trots att han förlorade synen tidigt i livet. Eller kanske på grund av det?
Sedan vill jag hinna se några av alla kort- och novellfilmer som visas också. En titel som; "10 Guds siffror", gör i alla fall mig nyfiken.
Och alla intressanta dokumentärer, om intressanta människor! I "En koffert i Mexico" berättas om en återfunnen skatt. Tusentals negativ som bl.a. krigsfotografen Robert Capa lämnade kvar, när han tvingades fly Europa under brinnande världskrig.
Länge, länge, trodde man att de var borta för alltid.
:)
/helena
ps Och imorgon sliter jag blicken från Lasse Åbergs nostalgiska bild, en liten stund, och tittar på den tredje delen av den fantastiska serien - The story of film - som har hunnit rulla fram till 1920-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar