Det var ju det här jag föll för! (Och det beige förstås)

Nämen hörni, nu när det äntligen är sommar så bara måste vi väl få in lite manlig lättklädd! fägring härinne. Eller hur?

Och det var, på riktigt, precis det här jag föll för när jag träffade honom för allra första gången, en sisådär 25 år senare. Fortfarande, cirka 25 år efter att den här bilden togs, så hade han nära till skratt, han var glad med udd skulle man kanske kunna säga. Han hade en glimt och en underfundighet inbakat i leendet. Och det föll jag för. Raklång! Och ögonen, de sa någonting mer än alla andra ögon jag tidigare mött. De talade till mig. Till mig.

Det gör de fortfarande, pratar med mig, de där glada spelande ögonen. Varje dag.

Tror det var Lena Olin som sa något, i en intervju en gång, om att hon aldrig trodde att hon skulle tycka snällhet var sexigt. Att hon aldrig trodde att hon skulle falla för en man för att han var snäll. Och så var det precis det hon gjorde när hon träffade honom; Lasse Hallström. Och det där kanske är det enda jag överhuvudtaget har gemensamt med Lena Olin - att vi föll för snällheten. Och då menar jag inte snäll som i mesig, dumsnäll utan som i välmenande, unnande. Snäll helt enkelt. Sexy-snäll!

En gång när han satt på sin balkong - det var en sådan där loftgångsvariant med en trappa direkt ansluten från marken har jag för mig - gick jag och min väninna L förbi. Detta var innan vi (mannen och jag alltså) var ihop, men jag bodde väldigt nära honom, bara snett över vägen en bit, så det kan mycket väl ha varit en slump att vi råkade se att de satt där på balkongen - Mannen och hans kompis B. Eller så var det inte alls någon slump...

I alla fall, vi började prata, förmodligen om vädret och annat viktigt. Vi kände ju inte varandra så bra då, även om jag tror att våra ögon redan hade en del viktigare saker att säga varandra än ytligheter som mest hade med molnfria himlar att göra. Där nerifrån, där vi stod under balkongen, såg vi bara överdelarna, torsona heter det väl? på de två killarna. Men när vi under samtalets gång, i takt med orden, smög upp för loftgångstrappan, så uppenbarade sig plötsligt resten. Underdelarna. Fötterna och allt det där.

Det var då jag såg det - hajade till kan man nog kalla det - att han hade samma färg på shortsen som på benen; beige. Bara beige försommarben i beige shorts. Finns det något sexigare? Hm.


:)
/helena


ps Om ni inte heller kan få nog av Mannen så finns han även att finstudera på dessa söta bilder; Här! kan ni se honom "in action" under sin mycket korta karriär som stylist. Och här! kan ni se när han sitter i sitt allra första vrålåk.