Word warrior/Ordkrigare

:)
/helena



ps - Konstigt, jag vet inte varför jag gillar den här serien så mycket, sa jag till mannen.
Och han sa säkert något klokt som svar, som vanligt, men han visste inte heller.

 - Den är ju inte speciellt spännande egentligen, mer än i vissa avsnitt då (i måndagens avsnitt var vi ganska snart upplösningen på spåren...)

- Och Sherlock har vi ju sett i en hel del nytappningar vid det här laget så...
- Och smått autistiska mästercrimelösare har vi sett i alla möjliga tappningar nu - inte minst i danska tappningar.
- Men det är någonting, någonting som inte är så lätt att sätta det något deckarmätta fingret på.
- Kanske är det ändå samspelet mellan Jonny Lee Miller och Lucy Liu? fortsatte jag, medan mannen gäspade igen.

- Miss Watson - det är ju en lite kul vändning och variant i alla fall, inte sant?

- Jo, det förstås, mumlade mannen med båda de trötta ögonen på den halvfärdiga Sudokun i knät.

- Dessutom är det inte så dumt att få sig några kloka ord till livs emellanåt också. Som citatet ovan. Jag har inte ens kollat om det verkligen var Tolstoj som sa dem. Skrev dem. Fast vad spelar det för roll, det är ju ändå inte så att jag kan kolla den exakta ordalydelsen på originalspråket, eller så. Fast det skulle varit kul att ha kunnat lite ryska, det hade det.

- Mmhmm, sa mannen.

Eller också är det bara för att Aidan Quinn fortfarande har de ljusblåaste ögon som jag någonsin sett. Lika blåa som när han var läskig, men läskigt snygg, i Spanarna en gång för länge sen. Och lika blåblåa som i Susan, var är du? Men det sa jag inte högt.