onsdag 20 juli 2016

Mannen, musiken. Och en liten kvinnosjukdom?


- Tycker du att jag ska spela till förmån för endometriosdrabbade? Det var i våras, i mars någon gång, som mannen ställde mig den frågan. Och jag svarade ja, nästan helt utan betänketid. Och ja, han kunde uttala ordet endometrios utan att staka sig, men han visste inte riktigt vad det var för något. "... Endometrios är en vanlig men tyvärr okänd sjukdom som drabbar ca 10% av alla personer födda med livmoder. ..." Så står det att läsa inne på endometriosforeningen.com. Inte punkt se, om man vill komma till den officiella patientföreningens sida alltså.

Och i ärlighetens namn hade jag nog inte heller vetat så mycket om endometrios - ordet och sjukdomen - om det inte varit för att jag stött på den så många gånger i samband med min egen hyper-/hypothyreos historia (ibland slarvigt kallad struma - en mer korrekt benämning är över- eller underfunktion av sköldkörteln). Ni som läser här ofta, ni vet att jag fick en överfunktion diagnosticerad redan som 10-åring och sedan opererade bort större delen av min sköldkörtel när jag var 14 år. Efter operationen lever jag, som de flesta som tvingas leva utan större delen av denna livsviktiga körtel, med en underfunktion som kompenseras med hjälp av syntetiskt framställt sköldkörtelhormon (Levaxin). Sjukdomarna har egentligen inget direkt samband - vad man vet, men det har spekulerats i om endometrios kan ha autoimmuna (när kroppen angriper sig själv) orsaker, precis som hyperthyreos kan ha, därav "sammandrabbningarna" mellan de två åkommorna när man studerar material om dem.


Det här ska inte bara handla om endometrios - även om jag tycker att ni som inte vet vad det innebär att vara drabbad, ska gå in och läsa på om det här! Det här ska också handla om mannen. Mannen som jag lever med. Mannen som arbetar med musik. Som lever och andas musik. Mannen som jag älskar, och som jag högaktar för att han kan komma hem och ställa frågor som den ovan. Helt ideellt, på sin fritid, ställer han sig och sjunger och spelar till förmån för något han tycker är viktigt att uppmärksamma. Eller något som han vet att jag tycker är viktigt att uppmärksamma, som endometrios. Det ni!

Kommer säkert att återkomma till endometrios flera gånger framåt. Dels för att mannen säkert kommer ställa upp och hjälpa till i samband med den här mångfacetterade diagnosen igen, dels för att mars är utnämnd till endometrios-månad. En gul månad. Det finns både ett gult band och en gul blomma.

Nu vill jag passa på att hylla min snälla man lite. Tänkte spela musik för honom, istället för tvärtom (han har annars lovat mig en drömkonsert med många av mina favoritlåtar snart, gärna med gitarren ute i gröngräset!).

Vad skulle då kunna passa bättre än Let Me Entertain You, med the one and only Freddie M & Queen? Inget, absolut inget. Dessa odödliga rockpoeter ska få äran att razzamatazza mannen. Och er.

Och är ni lika fascinerade av den tungvrickande texten som jag är, så hittade jag även en bra länk till texten här.

:)
/helena

ps Jag frågade mannen om han tyckte att jag skulle skriva ett speciellt ps till de som kanske har lite svårt att förstå det här med ironi, men det tyckte han inte behövdes. Och förmodligen har han rätt, de som inte förstår sig på ironi läser nog ändå inte här inne. Men i alla fall: Endometrios är inte någon LITEN sjukdom, bara så att ni säkert vet. Ibland är trots allt övertydlighet den enda tydlighet som gäller.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar