Började seriöst tvivla på om den här dagen någonsin skulle komma. Men nu har solen äntligen gått upp. Sol ute. Sol inne!
Så kom den då upp på väggen till slut, spegeln. Den som ropades in på auktion för länge sedan. Den som legat och skräpat i en stol i flera år. Då krävdes det förstås att några andra saker kom upp runt omkring också. Bland annat den grafiska tavlan med det gamla Ödetorpet, de finbroderade rosorna och det lilla favoritfatet signerat Gefle/Percy.
And it's all vintage, mina vänner! Varenda pinal på, och runt, väggen är vintage av något slag. Utom den mjuka, jeansklädda dalahästen då. Och mini-jordgloben från Indiska. Fast, som mannen så påpassligt påpekade mellan hammarslagen: - Jorden är ju trots allt väldigt gammal... Och visst är det så. Gammal som gatan, vintergatan.
Blåmesen flög upp på en ny plats på andra sidan rummet. Känns som att den har hittat hem här.
Blomsterflickan i den gula klänningen - min sommargåva från mannen, ni minns - hon får finna sig i att befinna sig i centrum ett tag till. I vardagshändelsernas centrum. Genom att hänga i köket och sovrummet, nästan, samtidigt. På dörren mellan de två rummen, that is. Otroligt starka färger på den här annars dunkla (och förmodligen ganska smutsiga) tavlan. Sliten och skadad är den, både på ramen och i själva måleriet. Men det gör ingenting, det adderar bara ytterligare till charmen.
Vem trodde att jag skulle falla för trenden med så kallade tavelväggar? Inte jag. Och på sätt och vis har jag inte gjort det heller. För det är ändå en viss skillnad mellan att köpa många tavlor på en och samma gång i syfte att genast skapa sig en snygg tavelkomposition, mot att ha samlat på sig en massa olika typer av tavlor - och andra saker mer eller mindre avsedda för vägghängning - under ett stort antal år. Unika saker, som förhoppningsvis ska vara behjälpliga i strävan att åstadkomma en myllrande, skön rumskänsla.
Är ganska nöjd med hur det blev faktiskt. Men visst kan det hända att något mer hittar upp senare, ytterligare några "satelliter runt solen". När kvällarna sedan börjar mörkna igen, då önskar jag mig en levande ljuskälla här. Gärna en ljushållare som kan hängas framför och låta ljuslågan reflekteras i spegelbilden på ett varmt, vackert och precis lagom fladdrande sätt.
:)
/helena
ps Nej, några av mina egna foton kom inte upp här i sovrummet. Inte än i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar