Jag gjorde en bild. Tycker faktiskt den blev lite fin. Lite söt i alla fall.
Kanske är den bättre så här, utan regn?
Eller räcker det så här bara? Utan det gula.
Minimalisten föredrar nog att inte överdriva. Genom att låta det hela vara lite enklare. Genom att bara låta paraplyet bli en diffus gråhet som mest går att ana.
Ett slags farväl, till sommartiden. Och en hyllning, till hösten. En allt-i-ett-bild. Den begynnande hösten - som håller sitt skyddande, rosa umbrella över sommarens snart inslumrande grönska.
Och över allt en himmel full av välsignade, singlande, gula löv. Eller nåt.
:)
/helena
ps Meadow Road. Varför låter så många ord mer poetiska på engelska? Till och med ett vackert ord som äng blir lätt utklassat av det mjuka ordet meadow. Men höstlängtan, den måste väl ändå vara vackrast i hela världen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar