Det pratas så mycket om att vi ska gå från ägande till delande, och det är väl bra och väl på många sätt. Vi måste ju ställa om, gå från det mera statiska till det cirkulära, hållbara. Men allt det där känns lite gammalt för oss som hållit på med återbruk och återanvändning så länge vi kan minnas. Det känns redan bekant, ja nästan invant för oss.
Och ägande kan betyda så mycket. Det kan vara något ytterst egoistiskt och smått obehagligt - om det bara handlar om att roffa år sig eller spekulera eller äga för själva ägandets skull. För mig handlar det mer om att förvalta.
Förvalta någons älskade ting. Förvalta och älska. Älska någons högst älskade föremål vidare, när den tidigare förvaltaren inte orkar, vill, eller kan fortsätta vårda och älska och förvalta det längre.
För mig har tingen liv. De lever och andas genom den kärlek vi människor har ingjutit i dem. Och fortsätter att ingjuta i dem. Genom skapandet av dem och genom de smekande rörelser vi gör över dem - med både handen och ögat - och hjärtat.
I Verderonne, en liten by i Oise, finns en sådan värld som vi som avgudar tingen med patina och ålder älskar att grotta in oss i. Där bor Claire Darling. Spelad av ingen mindre än Chaterine Deneuve. Och som hon spelar! Hon spelar inte, hon är. Och tillsammans med Chiara Mastroianni (Deneuves dotter på riktigt) och Alice Taglioni utgör de en trio som åtminstone bitvis får en att koncentrera sig på något annat än alla de förunderliga, antika föremålen som fyller de proppfulla gamla rummen med liv och rörelse. En magisk värld som sätter igång fantasin.
Ja, tänk att komma till en sådan trädgårdsloppis. Fylld av ting som talar till en genom allt de varit med om. Se filmen som får mitt eget blygsamma vintage-tjafs att mest framstå som...vintage-tjafs... ;)
Nä då. I love my stuff, det vet ni ju. Men se filmen ändå. Om inte annat så för den magiska Chaterine Deneuves skull.
Claire Darling (2018) alltså. Eller La Dernière Folie De Claire Darling i original.
<3
/helena
ps Vi har faktiskt hunnit se ganska många ganska bra filmer hittills i år. Får se när jag får tid att tipsa er om några fler. Snart, förhoppningsvis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar