Som två stjälkar

Stadiga.

Kraftfulla.

Med nästan blomformad botten.

I ett visst ljus...

...ser de blåa ut.

Men det är de inte.

Grönt är alltid skönt, och när det kommer i den här svartblandade, klassiska 1930-40-tals-nyansen blir det skönare än skönt.

Med dessa två spirande ljusstakar, som jag ropade in på auktion för många många år sedan, önskar jag oss alla en ljus och hoppfull vår!

<3
/helena

ps Mannen kom hem och frågade mig hur högt tornet i Pisa är. Hur mycket det lutar. När det byggdes. Hur länge de fick stänga det, när de befarade att det skulle rasa - eller tippa över kanske? Hur tryggt känns inte det ändå - att kidsen fortfarande lär sig om det där mytomspunna, italienska tornet i skolan? Hur tryggt som helst, om ni frågar mig. Vissa värden är ändå beständiga, i en snabb och ombytlig bytes-fylld värld.

Att sjuåringarna inte verkade ha så där jättebra koll på var Pisa ligger, känns också tryggt på något sätt. Man bör ju inte kunna hur mycket som helst när man är sju år. Och vad spelar det för roll egentligen - om det ligger i Thailand eller Afrika eller i Paris? ;)