Hm, så hur börjar vi det hela? Jo, såklart, med att berätta att den söta veckiga fått sällskap - av en Strehla!
Tänk, ändå, att jag nästan aldrig har sett dem spela!? Laget så nära mitt hjärta? Nja. Men vem tackar nej till att se elva man kela... och loggan är fin och kassen är bra att bära saker i.
Böjda saker. En favorit i ständig repris. Ett nödvändigt mål när ingen står bojad vid spisen? Men de får inte vara gröna och inte bruna och jag tycker bara om biten i mitten. Ändarna får någon annan ta. Så bra att man kan dela!
Är hon blyg? Gömmer hon en hemlighet? Ska hon snurra runt i en dödsspiral? Är hon rädd att fela? Eller att någon ska få se att hon skela'r? (jag är mest rädd för att nödrimmen inte har någon lag...)
Och nu är den här, den alla, ALLA, även jag tydligen, talar om. Lovsjunger. Våren. Visst är ljuset fint och marken grön, men annars föredrar jag (& Bodil!) lite lagom frusenhet. Stelfrusen. Lite stiff-upper-lipaktigt sådär. Stel & frusen. Inte så sköna var för sig, i kombination - som den vackraste istapp. Blundar och önskar att hösten kommer snart, med en farlig fart.
Ingen ko på isen minsann! Se bara. Singeltjejer idag, tror jag. Ikväll dansar många lyckliga tu, fast dansbanan är hal, så hal.
Mest av allt ville jag med Er dela, att jag minsann har köpt mig en Strehla. En hel femma kostade den, på loppisen. Nu har jag tre sköna tyskor. Undrar jag, om hon har räknat sina nyligen?
Så vad vill jag då, egentligen, ha sagt idag? Inte mycket antar jag. Bloggar är ju ändå mestadels trams och ändå mera trams... eller?
:)
/helena
ps Ikväll är det dokumentär, högtidsstund för oss isnördar. Vintagevinterdokumentär. Om Sonja, isdrottningen! Här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar