röd tumme

Synd att jag tål den så dåligt - "Naturens egen sportdryck". För det finns inte mycket som är godare än ett riktigt kallt glas mjölk. Gärna med lite choklad till. Helst med apelsinsmak. Mmm.

Sitter här och försöker få något gjort. Det går så där, som ni märker. ;). Känner mig lite oinspirerad, trots att de vackraste av vyer skymtar förbi - på den andra skärmen. Slottet! Det kungliga slottet i vårsolssiluett. Mycket vackert. Färgglada skidåkare som svischar förbi. Som levande reklampelare ser de ut. Kanske inte så vackert. Men kul! Kul att man förlägger en skidsprintstävling per år till hjärtat av Stockholm.

Det var nog bara det. Tror jag. Inga djuplodande tankar idag inte. Tankarna är ute på grunt vatten. Vinteris som smält? Funderar mest på om det inte är dags att byta till lite ny inspiration på köksskänken. Ögonen kräver lite nya vardagsvyer. Nytt ögongodis. Försöker tänka nyttigt idag - så vi kan väl kalla det ögonmat? Nytt-igt alltså, inte nyttigt. Tänka nytt. Men det går som sagt lite trögt i vintage-hjärnan. :). Den (hjärnan alltså) verkar mest brydd över att tummen ser så fet ut. På bilderna. Fast att den, bara, håller i mellanmjölk...



håhåjaja.
:)
/helena




ps Något som alltid inspirerar mig, oavsett hur trööög dag jag har (och hjärna!) är en liten surfingrunda in till Moderna Muséets webbutik. Där finns alltid en massa sköna ting. Den här vill jag ha! Och den här! Och denna såklart!  Och den här för att den är så kul! (vet inte varför det står rodluvan på länken, det borde väl stå något på p?) Både för ögat
och gommen. Nytt-igt och med mera vintage-känsla. Lite färglatt? Eller kanske något mera dämpat. Och tänk så fin den här skulle se ut på skänken (om, jag menar förstås när vårstädlusten faller på...) Och så mjölk då förstås. Även röd.