Jodå, varenda dag förra veckan, försökte jag få tiden att låta mig titta till er, åtminstone en liten stund. Men tiden hade andra planer. Som att låta min kropp vara ond på mer än ett sätt. I flera dagar i sträck. I sträckbänk satt alltså jag och mina tankar fjättrade. Men nu, NU, måste det väl ändå vara dags för tiden att släppa lite på de strama kroppstyglarna? Jodå, men... Nä, nu måste jag tydligen tvätta, bestämde tiden. Det är på tiden. Tydligen.
Hoppas att vi ses snart! Ska bara fråga tiden om lov först. Fråga snällt, snällt om jag får komma ut (in!) och leka.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar