Vår dikt

Det började med att jag skrev några ord, då för längesedan, när ingenting egentligen hade hunnit bli vårt. Utom de känslor som verkade peka på att vi tyckte om varandra. Jag skrev ett par strofer, sedan la han till en extra dimension. Och en vers. En mening. Han kallade den för 'Stillhet'. Sedan hade jag något mer på hjärtat, så då skrev jag ner det.
Då blev det så här;

i dina tysta och
lugna rum
går mitt hjärta
på fjäderlätta fötter
och finner
i dina dofter ro
i stillhet
i ensamhet
känner jag dina trygga
andetag
som balsam runt
min själ

och jag vårdar dig
likt en frånvarande
hemsjukvårdare
bäst då du är borta
som jag även med rymligast
hjärta
vårdar mig själv
där jag går
den obligatoriska
ronden runt
i din lägenhet

/av mig & mannen


:)





ps Älskling, minns du?