Så har då himlen fallit ner över de svenska hockeygulddrömmarna. Lite för tidigt denna gången. Kan man tycka. Tycker jag.
Peter Jihde sa (innan Sverige-Tjeckien-matchen var slut alltså) något i stil med att; kulturvetare brukar säga att teater är den ultimata underhållningen, men...
Och jag håller med honom om att det inte är mycket som kan slå en riktigt välspelad hockeymatch. Vad det gäller spänning och dramaturgi. Men när man går på teatern slipper man oftast känna sig som en dålig (och sur) förlorare. Där har teatern en klar fördel. Vi kan väl kalla matchen mellan TEATERN och HOCKEYN för oavgjord.
Eller säga att det står 1-1.
Någon loppis orkades inte med, tyvärr. Men en sista titt på Tre Kronor som sagt. Och så har vi spelat in Falling Skies med favoriten Noah Wyle (doktor Carter i Cityakuten!) och den norska filmen, Max Manus, som gick på Svt 2 för senare tittning.
Det bästa av allt var att jag hann med en ganska lång runda runt bland mina bloggfavoriter! Alltid lika kul, spännande och inspirerande att se vad ni hittar på. Skulle gärna vilja länka till er alla, men just nu finns inte tiden. Ni är så många. Skickar ut ett kollektivt tack så länge. Tack! För att ni finns liksom. Och bjuder på allt möjligt, inte minst er själva. Snart, snart ska jag ut på en ännu längre cyberjoggingrunda. Om vi inte 'sågs' på den här rundan, så 'syns' vi då!
Emelie T skrev att hon var sugen på en plansch eller två eller fler ändå. Hon tipsade om Formfront. Därinne blev jag också sugen. På Liv Strömquists 'Blubby'! Men jag bara undrar: Har hon verkligen sagt så där?!? Vill hon bli Underhållningsminister då eller?
Ja, det känns som att det finns ett långt inlägg inbakat bland de här orden. Jag bara tappar andan. Vi får se om jag orkar plocka upp just den här andan igen. En plansch ska jag hur som helst definitivt önska mig. Synd att det är så länge till nästa födelsedag bara. Men en namnsdag ligger ju i och för sig och lurar bakom sommarförstuknuten.
Och en 'Reinfeldt', av Nille Svensson, skulle passa bra på sovrumsväggen. Jag riktigt känner hur själva väggen skulle vrida på sig av ett lätt skälvande obehag. Förkrossande fina färger att vakna upp till.
Och så har det hunnit bli fredag igen. Hur gick det till?
:)
/helena
ps Fotona ovan är ifrån förra helgens på-landet-tur. Fast det blev väl snarare en
på-landet-otur. Ja, inte otur otur, utan mer o-tur. För vi hamnade i en av de vackra småbebyggelserna strax utanför vår lilla stad. Inte på landet riktigt, men nästan. Där var så fint. Där ÄR fint. Fler foton togs. Stay tuned
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar