Mellan bubbel och babbel

- Magi? undrade du, lite dröjande, glidande på i:t.

- Ja, plötsligt vinkade häggen tillbaka, sa jag.

- En växt som vinkar? Det var bara blåsten, sa du.
(och jag undrade om du egentligen tänker att det är jag som är blåst...)

- Nej, inte bara, ingenting är någonsin 'bara' med blåsten, kontrade jag.
Tänk på Gudrun, Per (Pär?), Berit och vinterns mest förgrymmade Emil.
En hel liten stormby.

- Som i ett trollslag! fastslog jag att syrénerna snart är redo att sprida sin doft för vinden.

- Jaså, muttrade du med vardagsögat riktat mot Rapport och de nariga händerna nedstuckna i diskhon.

Kanske är det något i diskvattnet som trollar bort alla sagolika tankar? Ett motgift mot drömmar?

- Diskmedel kallas det visst, skrattade du lite torrt - samtidigt som jag insåg att jag tänkt högt.

- Men det där enda fönstret, det högst upp, som det lyste i då? Var inte det ett överjordiskt tecken i alla fall? sa jag bedjande med huvudet lätt lutat och hundvalpsögonen fuktigt uppspärrade.

- Det var väl någon som inte kunde sova bara, sa du och lät nu nästan lite arg.

Sporten börjar visst strax och du har inte hunnit skölja glasen än. De blåa glasen. Ljusblå med lite grått i, som vårhimlen, tänkte jag.

- Jag kan skölja glasen, hörde jag mig själv säga.
- Så kan du vila lite om du vill, fortsatte jag.

Såpbubblor och skummande vita moln, kan man trolla fram ur diskmedlet, om man vill, tänkte jag.

- Vill du inte se vädret? frågade du, med märkbart mildare röst.

- Jag har redan sett det, sa jag. Därute. Samtidigt som jag ser att du har
g(l)ömt ett par odiskade tallrikar i ugnen.

- Natthimlen viskade det, förtroligt, till mig; att det blir en bra dag! sa jag.

:)
/helena