Läste inne hos någon annan att; "Livet kom emellan" när hon skulle förklara (bortförklara?) sig. Så jag härmegrisar efter; - Livet kom emellan, när jag konstaterar att jag glömde uppvakta mina Monikor på namnsdagen. I tid vill säga. Tidigt hade jag tänkt komma med en cyberfrukosthälsning; Hej Monika! Nu blev det ett dygn senare än det var tänkt. Ett dygn är inget dygn, hoppas jag att hon tänker.
Jag blev så glad när jag hittade Monica! Monica med c, samma stavning som hon, den speciellaste av Monikor. Hon som jag glömmer bort en gång varje år. Ungefär vid den här tiden...
Från Gefle kommer hon, Monica. Percy heter hennes "pappa". (ni kan läsa mer om honom om ni klickar på en av bilderna i högermarginalen; 'Percy var ingen mes')
"Monica lång - satt på en stång och sket i en kartong!"Jodå, det är yours truly som har skaldat dessa oförglömliga ord en gång. Snäll & söt, jomenvisst. Nästan alltid.
Så med skammens nu något preskriberade rosor på kinderna och med denna skönt blåvitt blomstande tallrik vill jag önska er en fin start på helgen. Oavsett om ni heter Monika, Mona, Gotthard eller något annat fint!
:)
/helena
ps På tal om helg ja... På Myrorna låg det en så fin Elg och väntade på mig idag. Det är förstås ett helt annat fat och en helt annan historia, men... Femton kronor tyckte jag var ett okej pris för en skogens konung med minst åttio år på nacken. Förmodligen närmre hundra. 'Monica' är ju bara barnet i jämförelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar