Så här tänkte jag; att ni njuter en stund av Gideon Börjes 'Barn vid stranden', medan jag gör annat. Tråkiga saker. Måndagssaker. Sådantsommåstegörassaker. Omjagsägerdemfortsågårdeöverdestofortare?saker.
1918 var året. Då barnen var vid just den här stranden.
När man har en sådan där dag, då man tvekar över de mest basala sakerna, som om det verkligen är huvudet som är riktat uppåt... Då kan det vara rätt skönt att få fästa uppmärksamheten på någon liten detalj, låta blicken dröja en stund, vid fisken i det färgglada djupet. Eller på det vita pappersseglet.
Sedan är det bara att segla tillbaka igen. Tillbaka till verkligheten. Tillbaka till tvättstugan.
Tänk så fint det är att ha ett konstverk, utan att egentligen ha det. Hurra för loppisar fulla med rullar! Konstrullar. Konstutställningsrullar.
:)
/helena - mitt i tvätthögen.
ps Ni kan aldrig gissa vad som hände, exakt samtidigt, som jag tog fotot här nedanför. Hi,hi. Förutom att affischen rullade ihop sig då. Aldrig! Aldrig, säger jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar