Jag ville skriva något smart här. Något om tiden. Men Uffe - ni vet han, Sanna Lundells pappa, har redan sagt det så bra. Kunde inte sagt det bättre själv faktiskt. (Hm, är det den där jumla sjukan som börjat spöka nu igen? Kanske måste jag ringa vårdcentralen och förnya mitt recept på *Antihybris*? Hm.)
Trettifem
Jag går mot
trettifem
Jag kan inte tro att det är sant
När ska jag börja känna mig som trettifem
eller finns det inget
som känns som trettifem
Är det så här för alla män
En pojke
med hela barndomen i skallen mer än nåt annat
en pojke som blir äldre
vars kropp växer
börjar risa en aning i hörnen
Det ska ju vara smärtan man växer av
Jag tycker jag varit med om en jävla massa smärtor
lite för många faktiskt
men ändå känner jag mej inte som trettifem
Jag vet inte vad jag känner mej som
allt från åtta till åttio
nånstans däremellan
pendlande dag från dag
timme för timme
sekund från sekund tillochmed
Ibland känner jag mej som en slags bister
sexig lätt bredaxlad positivt aggresiv man i sina
bästa år
sugen på vad fan för vilka upptåg som helst
Då
mår jag som bäst
så jag sätter på en shuffle med Dave Edmunds
knäpper upp en knapp i skjortan
och känner mej just så den här dan
och vad fan ska vi hitta på?
/ur: 'Tid För Kärlek' av Ulf Lundell 1984
Wahlström & Widstrand
Centraltryckeriet AB, Borås 1984
:)
/helena
ps Kanske hade jag använt lite färre svordomar ändå? Vem vet? - om det var jag som hade skrivit alltså. Och satt på en annan låt? Jo, det hade jag nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar