Sorry 'guys', just nu kan jag inte visa mig från min bästa sida. För det känns inte ens som att jag har någon. Det är 'The Body' igen, som talar sitt entydiga språk - Du måste vila! - Men jag vill ju inte, försöker jag likt ett trotsigt barn, att lirka. Och bända. Men kroppen orkar inte ens vända andra sidan till.
Så jag tröstar mig med att det inte är så kul väder att gå ut i ändå. Och att kastanjerna, i alla fall, har vänt sin bästa sida uppåt. Det visade sig vara möjligheter ändå, inte mögligheter som jag befarade häromdagen. En öppning! Flera öppningar. Visst är de fina när de öppnar sig?
Och så var det ju den där fina fågeln också. Den som jag hittade på Emmaus i söndags. Nils Strandin står det under och Hemsjö Konsthantverk. Drillar gör den också. Nej, jag bara skojar, men i mitten finns det ett utborrat hål - ett 'drillat hål', är ni med? Hm. Ett hål där man kan sätta ett stearinljus om man vill.
Bättre en fågel i handen - här hemma i vardagsrummet - än tio fåglar kvar på välgörenhetsloppisen. Eller hur den där ramsan nu går.
När jag försökte hitta någon info om Nils Strandin, lyckades jag inte hitta något om mannen, konsthantverkaren, slöjdaren, konstnären, designern, träarbetaren, eller vad han nu föredrar/föredrog? att kalla sig. Men på ebay hittade jag en auktion med 8 ljusstaksfåglar. Och på en svensk sajt för 'moderna antikviteter' hittade jag en vacker skål av samme upphovsman. Contemporary och Midcentury är ord som poppar upp när man googlar på Strandins träiga verk. Och visst tänker man 50-tal när man ser den?
Jag bara älskar att dra med fingrarna över den lagom grova, räffliga träfjäderdräkten. Träsmak - i min smak!
Men mitt projekt; Finns det något som kan göra tjock-TV:n snygg?! Det projektet är fortfarande lika misslyckat - oavsett vad Persbrandt än säger. Men den lilla fågeln är i alla fall fin. Det är den.
:)
/helena
ps Det känns så tryggt och bra att det är just Micke P. som skall axla den något stökige, men ack så älskansvärda papparollen i filmatiseringen av Åsa Linderborgs 'Mig äger ingen'. Om någon skulle fråga mig vilket som är min absoluta favoritbok - the one and only liksom - så skulle svaret troligen bli något av Inger Edelfeldt. Men om frågan istället skulle ställas så här: - Vilken bok har gett dig den bästa totalupplevelsen på senare år? Då är svaret givet! Tiden, miljöerna, politiken, Gunnar Sträng i bokhyllan, arbetarklassen. Ja, allt! är underbart att läsa om i Åsa Linderborgs mästerliga barndomsskildring. Även om det, förstås, är relationen med pappan som får en att både le och snyfta - samtidigt. För trots allt det hårda i livet, så lyser kärleken mellan far och dotter som en neonskylt över alla boksidorna. Därför känns det tryggt att det är just Persbrandt som skall trä på sig denna stora fadersgestaltningsutmaning. Tycker jag.
På tal om trä igen - den lilla fågeln kostade bara tio kronor, sa jag det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar