Februaris röda tråd

Pumpa, pumpa, pumpa
Slå, slå, slå
Kämpa, kämpa, kämpa
Spänn, spänn, spänn
Släpp, släpp, släpp
Strömma, strömma, strömma
Flöda, flöda, flöda
Och gör allt detta på bara två röda!

Visst låter det som en modern människas vardag? Ett träningspass för någon på något slags gym. Parat med det faktum att någon inte kan låta bli att kolla in senaste avsnittet av sin favoritserie på smartphonen samtidigt. Men ni vet ju vad det handlar om här - hjärtat. Förstås. Det som kämpar för att vi ska hinna med allt vi vill hinna. Och uppleva allt det vi vill uppleva. På bara ett enda futtigt litet liv, liksom. Vi har bara ett liv på oss, förmodligen. Heja hjärtat!

Vabbruari. Kärt barn har många namn. Va(d)-bra-du-vari(t)! Hoppas att vi är många som får tänka så, om en månad eller så.

Hjärtan på tvären. Kors och tvärs och upp och ner. Hjärtan här och där och hit och dit. Hjärtformat i kubik och kvadrat. På tråd. På rad. I parad. Men vi är bättre än så. Vi låter hjärtat vara med, på riktigt.

Vi köper inte alla lättköpta förslag. Vi ger våra älsklingar något varje dag, tänker jag. Vi bjuder på oss själva. Lägger ner lite extra krut på det vi brukar göra för varandra. Överraskar kanske också med något litet runt mitten av månaden, men inte av lättköpta skäl, utan av hjärtans lust.

Vi låter det röda ringla som en solvarm orm. Och hjärtkamrarna fyllas av fladdrande känslor.

Låter det larvigt? Javisst. Men så måste det ju få vara ibland. Larvigt. För larven förvandlas till fjäril. Vinter blir till vår. Snö och tö och allt det där. Och sedan blir metaforen om metamorfosen ännu larvigare...

Så. Då. Bäst jag slutar här. I tid. Typ nu.

Heja februari! Vi är många som tror på din korta, men intensiva potential.

<3
/helena