Text om textil

Där finns de där starka sjuttiotalsfärgerna. De blåaste rutorna. Och de grönaste. Med en storlek som ofta passar trädgårdsbordet som hand i handske. Eller att lägga på parkbänken, som en tunn pläd att skydda sig med, från fåglarnas avträde och annat.

Syntet må vara en miljöbov av vår tid, men med tanke på hur hållbara dessa halvgamla tyger är, får man ändå ta och tänka ett varv till innan man anklagar dem alltför mycket angående dagens akuta klimatfråga. De går ju nästan aldrig sönder. Inget slit och släng här inte. Bara att använda dem igen. Och igen. Tvätta dem försiktigt bara. De blir ju nästan rena bara man låter tvättmaskinen titta på dem. Ja, nästan så i alla fall.

Och där finns det smått antika lakanet. Som jag fick för mig att färga gult en vår för länge sedan. Påskgult. Med småfåglar i spets.

I köket ligger mera 70-tal. Stora blommor på blå botten.

Och så hittar jag den här broderade bonaden! Hur fin? Eller hittar och hittar, snarare återupptäcker. Fatta att den legat nerpackad i många år. Nu ska den fram!

Jag rensar bland mina textila högar. Hittar de slitna påslakanen med det oemotståndliga mönstret, de som skulle få bli gardiner på sin ålders höst. Och jag finner så många färgstarka dukar. En följd av att jag som nybliven vuxen (för tusen år sedan...) upptäckte Indiskas textila skatter. Har hur många små och stora dukar som helst därifrån. Eller hade, för de senaste tio åren har jag rensat ut regelbundet. För att det är så synd när saker och ting och textilier bara ligger oanvända hemma hos någon, när de skulle kunna komma fram och göra nytta hos någon annan.

Gladast blir jag när mina fingrar når de vita julbockarna på den blå julduken. För att jag nästan hade glömt att jag hade den. Och för att det är så fint med julsaker som är något annat än rött och så. Gärna blått. Men den duken syns inte här, bockarna är nog blyga, kanske vågar de sig fram först till advent.

Solrosor gladare än solen! Ljuva sjuttiotal! De här kan jag bara inte slänga. Fyra solgula och glada längder!

Det var det. Passade på att fota när jag ändå säsongsrensade bland mina textilhögar. Det är en verklig skatt att bo i en gammal textilstad. En med nya visioner och anor, hand i hand. Här kan man ropa in hela linneskåp på bondauktion. Här kan man köpa stuvbitar till mycket billigt kilopris. Här kan man känna mönsterglädjen långt uppåt väggarna i varje second handaffär värd namnet!

:)
/helena

ps Bra att rensa ut då och då, och skänka vidare. Till andra fönster och andras trädgårdsbord. Fast en del vill jag allt behålla. En dröm är att förvara några av de finaste tygerna väl synligt. Att exponera dem snyggt bakom glas i ett skåp eller så. Vi får väl se. Kommer tid kommer skåp. Eller nåt.