Vet inte hur många gånger ljuset varit så ljust den senaste tiden att det nästan suddat ut alla gränser. Gränsen mellan ljus och mörker. Mellan rund och kantig. Allt mellan golv och tak. Mellan orsak och sak. Mellan ledig och upptaget. Mellan sak och person. Mellan färgad och ofärgad. Mellan färdigt och ofärdig. Mellan alla gånger jag skriver ordet mellan, för det gör jag ju onekligen ganska ofta emellanåt.
Äsch. Det där blev ju ingenting att hänga i julgranen. Eller så blev det bättre än ingenting? Eller något där mitt emellan?
Hursomhelst ska vi titta på film strax och mysa i mörkret. För just nu är det mörkt. För att himlen är mulen. Själv är jag mest glad. Över att ljuset är så vackert när det suddar ut skillnaden mellan dag och natt. Och gör att allting blir mer som en helhet än ett uppdelat tudelat dygn. Det är fint när gränser suddas ut.
Bättre än inget? Äsch. Det får ni avgöra. Nu film.
Sköt om er.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar