Jodå, här är väl allt ungefär som vanligt. Även på min gamla, lätt shabby chic à la 90-tal målade, klädhögsstol i sovrummet är väl allt som vanligt ungefär.
Eller vänta lite här nu... Det finns ingen sedvanlig hullerombullerhög med kläder på stolen ju?!
På stället där plaggen, paltorna brukar ligga står en flicka. Flickan på tvären fann jag i måndags i affären med ett rött kors på. Ni vet säkert vilken jag menar. Eller vilka, för de finns såklart på många ställen. Nästan överallt kan tänka.
Jag la huvudet på sned - lite snett är lätt - och försökte se hur tavlan såg ut egentligen. Mm, svarta korsstygn bakom mjölkigt glas tilltalade mig, så då tog jag ner henne från väggen. På den vägen är det.
Här hemma hamnade hon i gott sällskap. Hos det lilla blomsterbudet - hon med med den blåa klänningen med prickar på och Margaretaflätorna, eller kanske mera hårkringlorna som prickarna över i:t. Och hos vykortsflickan med katten. Och hos Paul Fischers läshungriga unga kvinna. Hon med den vidbrättade hatten och den nätta käppen som väntar bredvid, i fall, om, solen skulle börja gassa högre på himlen.
Så här är hon - flickan på snedden - hon som kommer med blommor, bara till er!
:)
/helena
ps I måndags hämtade jag boken som låg reserverad i en bibliotekshylla och väntade bara på mig, och jag bara måste nämna den igen. För jag kan varken släppa den ifrån mig, eller de blommande sidorna med blicken. Den, boken, har redan hunnit vara med mig både i sängen och i soffan, och jag bara älskar allt från storslagna, prunkande Nobeluppsättningar till den oansenligt vajande vassbuketten i lägenhetsfönstret! Om ni har det minsta lilla intresse av blommande ting så bara måste ni bläddra i den. Och läsa; " ... Att också ta med vissnandet eller det nästan överblommade i ett arrangemang ger vackra bilder av liv och påminnelser om förgänglighet. ..." Så poetiskt. Så vackert. Ni bara måste låna, eller köpa Gunnar Kajs "Låt det blomma!"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar