Våren är inte vacker.:)
Än.
Den är ful.
Om man inte lägger märke till detaljerna.
Som
kärleken till rost.
Som
det växtligt gängliga, det lättförgängliga.
Som
det nära och lättillgängliga - en ny, gammal bucklig brosch på jackan. Signerad. I tenn. För en tia. Från Emmaus.
Som
färger som ingen riktigt vet namnet på - geggamojabeiget? och snart-blir-allting-grönt-igen-ska-du-se-brunt?
Som
flickan och pojken som - nästan - slåss om att få vara först med att sälja dig årets majblomma. Så söta! (Ja, blommorna är ju också ganska fina förstås.)
Som
rolig konst på väggen i väntrummet.
Som
det belåtna leendet på mannens läppar när han får sin nya majblommepin, av dig. (Den 341:a i den lilla!? pinsamlingen)
Som
trädgrenar som bär örhängen. Flyktiga, lätta. Vackra.
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar