När jag gick igenom fotona som jag tog i helgen så kom jag att tänka på Soltanis ord, det kändes som att de skulle trivas bra ihop med just de här bilderna.
Mannen och jag smög runt Tilda Lovells mystiska, mytiska; "Fauna" & Carl Fredrik Reuterswärds stora, talande utropstecken; "Var rädd om jorden" på P. A. Hall's terrass, här i vår lilla stad, för att kika på Guy Heydens magnifika makrovärld. En liten stor växtvärld mot svart bakgrund. Här! kan ni klicka in er och scrolla ner till sidan tio - strax nedanför Ebbot - och läsa om; "Vad linsen ser när ögat ler". Och här! kan ni läsa lite mer om vår lilla stads många skulpturer, om ni vill.
Näsvist och Sällskapsresa i "ljungeln" (ljung är vår landskapsblomma...) heter de två fotoverken som ni ser ovan. Ni kommer säkert att få se fler foton därifrån så småningom, men nu är det dags för poesi igen.
Soltanis dikt får mig att tänka på hur viktigt det är med konstruktiv kritik, särskilt när man skriver fritt ur hjärtat. Betoningen ligger på konstruktiv här. Något som mannen brukar försöka ta fasta på när han är ute och pratar om; "Att skriva och framföra poesi".
För det är viktigt att ingen tar ifrån dig det unika sätt som just du uttrycker dig på. Tonvikten måste få ligga på vikten av att få hitta ditt eget språk. Men det kan också vara viktigt att få en positiv "knuff" i ryggen för att hitta nycklar för att komma igång med det egna skrivandet. Och ett par vänligt instruerande råd som ger dig lite trygg råg-i-ryggen-känsla när du sedan ska framföra dina ord.
Många elever berättar att de har haft nytta av framförandetekniken även i sitt övriga skolarbete. Framförallt när det gäller det där med att våga stå framför en grupp, en klass, och redovisa ett arbete. De värdefulla knepen man kan spara både i bakhuvudet och bakfickan som kan göra både framförandet och lyssnandet till en mera angenäm upplevelse. För alla.
Jag minns själv hur mitt tonåriga jag satt med svettiga handflator innan det äntligen blev min/min grupps tur att redovisa. Inget, absolut inget av vad de som var före hade sagt hade jag uppfattat, för jag hade haft så fullt upp med att vara nervös. Så där behöver det inte vara, eller kännas! Det kan faktiskt vara roligt att redovisa grupparbeten, tro det eller ej.
Men nu var det poesi det skulle handla om. Och jag kan bara hoppas att Soltani vill fortsätta att skriva även i framtiden!
Ack vilken usel kritik
mina ord var sig ej lik
Jag var knappt vid tiden vaken
och ångrar nu dikten helt naken
Men jag skall inte plåga er mer
det blir det sista av mina lyriska ord ni ser.
"Roses are red
Violets are blue
some poems rhyme
but this one doesn't."
Klockorna tickar, och tiden den går.
Förlusten utav dig, som jag fortfarande ej kan förstå.
/av Mhr Soltani Dash Balagh
:)
/helena
ps Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 1: 'Det här är Charlotta. Hon gör mig glad!'
Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 2: 'Det bästa med poesin...'
Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 3: 'Poesi är aldrig ute'
Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 4: '(T)ankfull'
Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 5: 'Regnets (och Johns) onomatopoesi'
Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 6: 'Kort och precis poesi'
Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 7: 'God Ny poesi!'
Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 8: 'Får det lov att vara lite poesi?'
Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 9: 'Blink-blink blinkande poesi'
Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 10: 'Ett kärleksfullt, och poetiskt, band'
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar