Det är den där tiden nu. Tiden när man står och väger. Å ena sidan å andra sidan. I ena handen i andra handen. Doften av sommar är fortfarande starkt förnimbar, men om man vänder andra kinden till känner man den annalkande kylan bita. Och vinterröken som kommer ut när man pratar.
Jag håller en bit vinter i handen. En gnistrande snöstjärna. Och samtidigt håller jag i något av det bästa jag vet: Second hand-saker som får nytt liv.
Ni kommer kanske ihåg de tre sakerna som jag hittade på Emmaus för ett par veckor sedan: den mumsiga solrosen, den kirurgiskt, knivskarpa tavlan och så något odefinierbart guldfärgat. Det guldfärgade var en värmeljuslykta i mässing. Med betoning på var. Nu är de övriga ljuslykteresterna förpassade till närmaste återvinningsstation. Och i handen har jag bara snökristallerna kvar. De som satt runt ljuslyktans fyra sidor. De ska få ett nytt liv här hemma. Som dekoration i en vacker gren eller så. Adventskänsla redan nu. Aningen tidigt kanske, men fint. I väntan på vintern. (Inte för att jag sitter här och håller andan av förväntan inför minusgrader och snödrivor direkt...)
I andra handen håller jag glaskorgen. En korg fylld med sommarkänslor. Nyinköpta små prästkrage-wanna-bees. Små, näpna blommor som påminner om de som kommer först. Primörerna. Höstens primörer, som lämnar en sval doft av sommar efter sig.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar