Helgen fick pyspunka. Nej, snarare punka, punkt slut. Förkylningsviruset kom flygande från ingenstans och satte stopp för alla högtflygande planer. Så vi låg lågt, hela helgen. Inte en enda liten utomhusmolekyl kom i närheten av oss. Suck. Och vi som skulle gått på vernissage. Jag gladde mig så åt att vara en av de första i Borås som blev inbjuden att se den prisbelönta utställningen: Vi är Romer. Som tur är, har jag ganska lång tid på mig att gå och se den; till den 29 februari nästa år. Till dess ska jag väl ändå hinna gå till Kulturhuset och ta mig en ordentlig titt på romernas historia och vardag. 500 år av utanförskap... är ord som verkligen hugger tag och känns.
Kryss i taket. Men. Så här är det: Först var de helgblommor, sedan följde de mina steg i köket under en hel vardagsvecka, sedan förvandlades de magiskt nog till helgblommor igen. Och nu, vardag igen, och dessa djupröda skönheter fortsätter att förgylla köket med sin mörka glans!
Sedan var det ju äntligen dags för mig att sammanfatta sommaren också. Började så smått i söndags genom att fortsätta berättelsen om tavlan. Minns ni att jag började skriva berättelsen redan förra året, i augusti? Vet inte hur mycket det blir av den här sammanfattningstanken, men ett par bilder hoppas jag hinna med under veckan som kommer. Vi får väl se vart den här skaviga halsen för mig. Förhoppningsvis inte långt ner under varma täcken. Även om det finns tecken på att det kan bli så. Suck, som sagt. Och så lite ljummet, precis lagom sött honungsvatten på det!
:)
/helena
ps Ni undrar kanske vad CD-omslaget gör där, mitt bland blommorna? Det gör jag också. För just nu orkar jag inte "skaka rumpa" till någon musik alls. Men ett fint omslag är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar