At Arlo's Harmony Restaurant

- Tror du jag kan lära mig den utantill?

Mannens fråga var försynt, nästan outtalad. Jag blev tvungen att kväva ett fniss, för är det något mannen är bra på - så inte är det att lära sig texter utantill. Visst har han många talanger, mannen, det måste jag medge, och många bra egenskaper. Ja, han är begåvad och omtänksamt, helt enkelt. Men att lära sig texter utantill är inte hans starka sida. Och det kanske är bra, för då får han plats med så mycket mera saker i hjärnan än en massa låttexter som bara ligger därinne och skvalpar runt och upptar dyrbara hjärncellers kapacitet?

Anyway.

När dök då frågan upp? Och varför var jag tvungen att kväva ett skratt? Jo, så här var det: Vi hade just lyssnat och tittat på Arlo Guthrie's berömda Alice (Remember Alice? This is a song about Alice). Alice's Restaurant. Har ni hört den? En cirka tjugo minuter lång sång. !?! Om ett antal osannolika, men helt sanna,  händelser i Arlos liv. 1965 skrev han låten som skulle följa honom genom livet. Och genom alla Thanksgiving-helger. För det är just under en sådan, som väl valda delar av låtens handling utspelar sig.

Jag är inte så påläst om Arlo, men jag vet förstås att han kommer från en musikalisk familj, pappa hette Woody och flertalet - eller alla? - av Arlos egna barn håller också på med musik. Och så vet jag att han kommer från folksångartraditionen. Den berättande sångtraditionen. Protestsångartraditionen. Med fred och andra stora frågor på agendan. När Arlo skrev Alice's Restaurant stod Vietnamkriget högst på fredsmenyn, så att säga. Även om Arlo själv bestämt hävdar att hans populära, roliga, skrämmande, långa sång är mer en anti-stupidity-sång än en anti-war-låt.

Har ni hört den förut? Om inte, så måste ni åtgärda det nu! Men först rekommenderar jag er att läsa på lite. På Arlos Wikipediasida kan ni läsa om bakgrunden till Alice's Restaurant, sedan tycker jag att ni ska klicka in er till "tuben" och lyssna på live-versionen med lyrics till. För största möjliga upplevelse - och inlevelse.

Här hittade jag en tre år gammal intervju där Mr Guthrie blir utfrågad angående låten ifråga. I samband med att den - Alice's Restaurant - firade femtioårsjubileum.

Därefter kan ni alltid toppa hela anrättningen med den illustrerade sångversionen också. Älskar verkligen hur the bad guys på bänk W ser ut! Haha. Kul, kul.

Skrämmande kul. Och sant, som sagt.

:)
/helena

ps Fast även om han hade kunnat - lära sig den utantill alltså - vad skulle det vara bra för? Det här känns verkligen som en sådan sak som är så personlig att den bara kan göras riktig rättvisa genom att Arlo själv framför den. Men, vänta nu, en idé börjar just ta form... Varför inte göra en egen tjugominutare? Om en egenupplevd, osannolik händelsekedja? Tror bestämt att jag ska föreslå mannen att göra det. Och göra den trettio minuter lång. Ja, så får det bli. En trettio minuter lång antidumbomsång!

pps Det har förresten gjorts film på den långa sångens händelser också, med den då - 1969 - unge Arlo själv i huvudrollen, om jag fattat det hela rätt.