Om inte skrivaren hade krånglat, hade jag nog skickat den här bilden till far. Bilden, som jag fixade till efter fotot som jag tog när jag passerade det lilla, gröna koloniområdet förra veckan.
Eller - om min pappa hade varit lite mer intresserad av modern, nåja, teknik och typ haft dator eller smartphone - hade jag säkert skickat det till honom i digital form. Nu får det väl bli ett vanligt, halvtråkigt fars dags-kort istället. Om inte skrivaren plötsligt bestämmer sig för att sluta krångla.
Krångligt, det där, att vara utan tekniken man är så beroende av. Får se om vi måste investera i en ny igen, den här är bara ett par, tre år (men den började förstås krångla precis, preciiis efter att garantin gick ut). Kanhända vi kommer hitta någon överkomligt ute på second hand-marknaden, men just elektriska maskiner tycker jag kan vara en vansklig sak att köpa begagnat. Ibland går de sönder så fort de kommer innanför ytterdörren, trots att det står FUNKAR! och KOLLAD! med stora, röda bokstäver på dem.
Jaja. Anyway.
Klart far ska ha lite grönt på sin dag. Cykelkorgsgrönt. Och ett par minnen av när hans lilla flicka sprang och mötte honom när han kom cyklade hem ifrån jobbet på fabriken. Ibland fick hon åka med några meter på stången som väl är det som gör att just den här typen av velociped kallas för herrcykel.
<3
/helena
ps Å andra sidan, ibland funkar second handinköpta apparater alldeles utmärkt. Vågar jag nämna att mannen har haft en elektrisk rakapparat som fungerat bra i flera år nu? Vågar jag nämna det utan att det strax hörs ett brak utifrån badrummet? Ett nämn-inte-det-för-guds-skull-instant-breakdown-brak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar