Det är så svårt att fota fult. ?!? Förstår om ni blir förvirrade här, och undrar om det inte luktar hybris och rent av skryt? Men, låt mig hållas ett tag, så kommer ni säkert att förstå vad/hur jag menar. Jag menar inte att det är svårt att misslyckas. Självklart blir många bilder både sneda och skeva och oskarpa och så. Jag menar att det är svårt att fånga det som är fult på riktigt. Det som är påträngande icke-snyggt. Inte det som är slitet och skavt på ett snyggt och smått tillrättalagt sätt, utan det som bara är fult.
Men finns det något sådant då? Egentligen? Något som objektivt kan anses fult? Nej, förmodligen inte. Men det finns mer eller mindre sanna sätt att skildra hur något verkligen tar sig ut och framstår.
Just nu springer jag runt och sprider blixtar runt mig. Försöker se på allt det som jag gillar med hjälp av skarpt fokus, endimensionella färger och platta toner. Det går så där, eller det går väl bra, tills jag laddar in fotona från minneskortet, då vill jag genast börja korrigera och förvanska. Förvilla och försköna. Vinkla och växla in på snyggare tankebanor och bildbanker.
Men jag har ju lovat mig själv att jag ska ta både mina snyggaste och mina fulaste bilder det här året, så jag får väl kämpa på med det, helt enkelt. Riktar linsen kbt:aktigt mot bajsbruna sockar och gamla plastgolv, men inte ens det känns tillräckligt fult. För de är bra. Och praktiska. Och om man vill kalla sig miljövän på riktigt byter man inte ur saker bara för att de anses omoderna eller passé på något lättköpt vis.
Mannen mejlar över en lista med kommande veckas temadagar, fast han bara sitter ett par meter bort, men det är väl så man kommunicerar nu för tiden, även om man har åldern inne för att komma ihåg telefoner med långsam snurrskiva och allt? ;)
Senare i veckan, om det var på fredag kanske, handlar det om musikterapi. Tänk, vad coolt, att musik som helande och läkande instrument har en helt egen dag ägnad till sin ära till och med. Jag antar att det är det det handlar om, har inte hunnit kolla upp länken närmare, men det låter ju i alla fall som om det är både coolt och bra.
Surfar lite. Fastnar inne hos ett par vintage-gudinnor. Gudomliga vintage-drottningar. Hos Elsa sprider läsarna ljusa tips i vintermörkret. Bra grej. Dela och hela. Och tända hopp.
Försöker planera lite framåt. Tänker på Musikhjälpen bland annat. Om vi ska få till något bra insamlande i år. Försöker se om det har annonserats vilka som ska bo i den hjärtevarma buren 2019, men jag hittar inget. Googlar vidare och förstår att favoriten Farah ska vara med i På Spåret. Aha. Innebär det att hon inte kommer vara med i buren i Västerås då? På kärlekens torg där? Eller? Fast vi unnar henne förstås långledigt i år, om det skulle vara så. Även om det blir tomt utan hennes glada, hesa skratt i den musikaliska glasburen.
Musik mot sex som vapen, ungefär så låter förresten årets behjärtansvärda tema.
Och såg ni det där om att Beatleslåten med obegripligast text blev vald till den bästa poplåten? Med hjälp av en dators analyser av ackordföljder? Jag säger då det. Vi behöver väl knappast en dator för att få veta att Beatles låtar var bra va? Smått oslagbart bra, nästan allihopa faktiskt. Det visste vi väl redan?
Imorgon ska jag ställa tillbaka tavlorna framför CD-skåpets nedre sektion. Det får vara färdigstädat där bakom för den här gången. Har annat att göra. Mycket annat. Men Lena Ph tittade i alla fall fram bakom allt damm. Och Bruce får snällt stå där bredvid, även om han lär bli rastlös, född att springa som han är.
Snart ska jag äta frukost. Sedan pussa på mannen. Och vila lite. Men först ett par avslutande nattrader:
Att natten är en fascinerande plats, det vet vi
Men hur fascinerande?
Exakt hur?
Vet vi det?
Har någon analyserat den, dem - vargtimman och morgondimman och den skira morgonslöjan?
Mätt dem med måttband?
Kollat mörkrets olika dimensioner och tjocklek?
Sett sambandet mellan det kompakta mörkret och tankeförmågan hos oss nattdjur?
Är tanken på mörkret alltid ljusare än själva mörkret?
Beror allt bara på A-vitaminets inverkan?
Eller på den mytomspunna platsen på månens baksida?
Mörkerseende
Jag älskar att se rakt ut
I mörkret
I tomma intet
Inte se handen framför mig
Bara se foten skymta
Se var skon klämmer och så
Natten är en fascinerande plats
Det kommer aldrig att devalveras
Halveras
Halveringstid
Skynda-innan-det-dagas-tid
Uppdagas
Även om mörkret alltid kommer att skingras
till slut
ta slut
Och vargarna sluta yla
Och skon sluta klämma
snart nog ska sekundvisarna visa de ljusa tiderna vägen
Appellen
På kvällen
På morgonen
Släck
Släck
Släck ordtörsten
och tänd den igen
nästa natt
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar