lördag 30 april 2011

En Idol


Fniss. Jag bara måste berätta om igår. Igår var det bröllop på TV, i fall nu någon skulle ha lyckats undgå den informationen... Ett brittiskt bröllop. I alla fall, så försökte jag kika lite grann på det. Hörde vad de sa under själva ceremonin gjorde jag knappt inte (tur att blickar kan tala) eftersom mannen höll på med ett mycket ljudligt projekt samtidigt. Min man alltså. Och jag tyckte det kändes lite larvigt att säga: "Jag försöker faktiskt höra vad Kate & William säger". Hm, jag menar vi är kanske inte direkt släkt eller så...

I förrgår hittade vi en liten musikanläggning som vi tänkte skulle kunna ersätta den befintliga, som har tekniktrilskats ett tag. Luckan till kasettbandet har nästan inte gått att öppna utan för mycket våld, så det var dags för något nytt. För lyssna på kasettband bara måste man ju kunna göra. Och spela in på MC också, så klart! Eller vad säger ni, kids? *ler* Nä, den har inte någon Iphone-docka...

Vi har egentligen inte råd att köpa någon ny "stereo", så det gjorde vi inte heller... utan vi ropade in en bättre begagnad på auktion, för 200 kronor.  Det var alltså den och dess högtalare som mannen skulle installera samtidigt som vigselakten höll på som bäst, där borta i Westminster Abbey och naturligtvis var det tvunget att sound checkas en hel del.

Nu kommer det roliga. Mannen bedyrade att han inte hade satt i någon speciell CD, utan helt enkelt greppat något på måfå. Okej, vi säger så. Dåså, här kommer vad han hade valt på måfå:


Tror ni på honom?  Hm.



Vi hörs. Hoppas jag.
:)
/helena



ps Om ni inte heller hörde ordentligt så finns det fina talet som Biskopen av London höll till brudparet att läsa här-klick! Annars var detta-klick! alltid min favoritlåt, när det begav sig, men den kanske passade lite bättre senare på kvällen, förmodligen MYCKET senare på kvällen...

fredag 29 april 2011

Flower power bride




Önskar er alla en skön fredagsfeeling.
så hörs vi - efter bröllopet.
:)
/helena



ps Fotona är som vanligt tagna av mig, men i det här fallet är det foton, på foton, av Nathalia Edenmont, från utställningen och( boken Eternal.) Ni med superkraftsminne minns säkert när jag var där.

torsdag 28 april 2011

Don't look back


Tyvärr har stackars Princess Margaret fått ett veck i ansiktet. En bekymmersrynka, redan då? Vad kan man säga? Annat än att livet sätter spår? En del händelser och erfarenheter lämnar djupare avtryck än andra. Ibland outplånliga.

"...The ceremony was the first royal wedding to be broadcast on television and attracted figures of 300 million worldwide..."  (citat från Wikipedia)

På våren 1960, för över femtio år sedan, gifte sig fotografen Antony Armstrong-Jones, med Drottning Elisabeth's yngre syster, prinsessan Margaret. Klicka här för att se hur vacker hon var! Och här för att se de lyckliga tu.

"Vid alla bröllop brukar bruden vara den självklara huvudpersonen och den manliga partnern betraktas mera som ett nödvändigt ont. Men det lysande bröllopet i London kan notera ett rekord i publikintresse även för brudgummen!"  (citat från Hemmets Veckotidning i maj 1960, se bilderna ovan)

I tidningen, vars framsida ni ser delar av ovan, görs det ett reportage om den populäre blivande prinsessmaken. Tidningen har intervjuat ett antal personer som har kommit i kontakt med Anthony Armstrong-Jones (senare mera känd under namnet Snowdon).

"...Nere i East End stöter vi på Warren Myles, den 36-årige ägaren till Brigde House-hotellet, och han har också något att säga om "århundradets brudgum":
 - Han var minsann ingen överklassnobb, när han tittade in hos oss! Han slog sig ned bland de andra gästerna och höll sig inte för god för dem. Han är en förbaskat rolig karl och kunde roa hela sällskapet. Han kan berätta som ingen annan - och jag slår vad om att familjen i Buckingham Palace har fått till livs en hel del historier om oss och livet här nere i East End! Alla här gillade honom skarpt. Ni kunde ha petat omkull mig med lillfingret, när jag fick veta att han skulle gifta sig med prinsessan Margaret. Men det säger jag, att en bättre man kan hon aldrig få!..."

"...- Vi har en kabaré här och Tony var alltid snäll och bussig mot flickorna, som sjunger och dansar. Han tog många finfina bilder av dem och fick dem publicerade också...."

"...Högre upp på samhällsskalan berättar Lady Lewisham för första gången om sin långvariga vänskap med Tony:
- Jag har känt honom sedan han var liten, säger hon. - Han var en väldigt rar pojke, jämt full av skoj och upptåg och oerhört bestämd av sig. Allting intresserade honom - människor och saker. Han ville veta hur saker och ting "såg ut inuti"...."

"...Konventionell är det minsta man kan kalla honom. En gång kom han in med sin kamera, när jag satt i torkhuven hos hårfrisören, och bad att få fotografera mig med papiljotter och allt! Jag hann aldrig protestera, för han hade praktiskt taget redan tagit bilden. Och sedan fick jag se den i en tidning! Min man förfasade sig, men Tony pratade bort min förargelse och sa: "Bilden blev så verkligt fin, att jag inte kunde motstå frestelsen."..."

"...- Han är full av idéer - roliga och originella idéer, betygar mrs Garnett. - Han älskar glada färger och slående effekter - en skål med guldfiskar i väggen till exempel! -Tony blir en lättsam man att leva samman med, fortsätter hon. -Han har en kolossal förmåga att komma bra överens med folk...."

1978 var skilsmässan ett faktum. Efter vad som enligt ryktena var ett mycket olyckligt äktenskap.



Även om vi som vurmar för det gamla, vintage, second hand osv. älskar att umgås med gamla tiders kulturer, seder och föremål, så finns det tillfällen när det bara finns ett håll att titta åt - FRAMÅT!

Så, Kate & William, gör det imorgon! Se framåt.
Och i övermorgon och dagen därpå och den dagen som följer på det och den dagen som sedan står på tur och...


så hörs vi snart.
:)
/helena


ps Vill ni läsa mer om prinsessan Margaret och hennes dåvarande make så är det bara att scrolla upp till deras namn, längst upp i inlägget, och klicka på länkarna (namnen). Wikipedia har långa utförliga artiklar om båda deras liv. Där finns också en hel del skvaller om vad som gjorde deras äktenskap så olyckligt...

onsdag 27 april 2011

Golden Harvest


Daffodils, bara smaka lite på själva ordet, visst är det ett helt underbart ord?! Alldeles för underbart för att bara existera under den korta påskhelgen, tycker jag. Så min skavda, slitna, men ack så vackra tavla får nog stanna kvar på sin framskjutna position i hemmet under hela våren och en bit in på försommaren, också.

Inte alls långt härifrån ligger Fagerås, ett ställe på landet som handlar väldigt mycket om påskliljor. Varje år sätts mellan 20.000 och 50.000 lökar i jorden!!! Gå gärna in och läs mer och titta i deras fotoalbum, vilka närbilder! Eller åk dit om du har möjlighet. Tydligen blommar det som mest nu i slutet av april och fram till mitten av maj. 85%-ig blomning var det igår när jag senast spanade in deras informativa hemsida. Trodde aldrig att JAG skulle använda ordet spännande i samband med blommor, för till skillnad från min mamma har jag inte speciellt gröna fingrar, äpplet föll långt ifrån päronträdet,:), i det här fallet,  men visst låter det lite spännande, med så många lökväxter i blom? På en och samma plats dessutom. Att det är fritt fam att åka dit och njuta av prakten, mot en nätt summa, är väl det som låter mest exciting i mina öron!

Redan 1804 lät William Wordsworth sig förföras av de gula skönheterna. Det var nämligen då som han skrev det berömda poemet "I wandered lonely as a cloud" eller som den populärt kallas "Daffodils" alt. "The Daffodils". Vad säger ni ska vi inte ta och njuta av den, genom Jeremy Irons ljuva stämma?



Jag såg ett så bra och spännande, tydligen ordet för dagen, program på tv igår; KonstDeckarna. Har ni missat det första avsnittet som handlade om en tavla som, kanske, var målad av Monet, så kan ni kika på det här på SVTPlay. Gör det! För detta var verkligen ett både intressant och spännande program, om man är intresserad av konst. Otroligt vilka metoder och kameror det finns idag som hjälpmedel för att identifiera/bekräfta konstnären bakom verket. Nuförtiden kan man, bokstavligen med teknikens hjälp "se" genom dukens färger och "känna" konstnärens penseldrag. Ett program för alla oss historia/konst/antik-nördar. Jajamen.


Gult är fint.
så hörs vi snart.
:)
/helena



ps Det bästa med min daffodil-tavla? Priset? Nja visserligen kostade den inte mer än en tjuga på auktion, men det bästa måste väl ändå vara att den aldrig slutar blomma... oavsett nyansen på mina fingrar.

ppshttp://www.poets.org/ kan ni hitta en lämplig dikt för varje tillfälle. Bara att gå in och söka på ex.vis våren eller kärlek eller vad ni vill. Fast på engelska då. Superspännande sida. Jo, jag lovar.

tisdag 26 april 2011

B-day


Vid mitt vardagsrumsbord sitter jag, just nu, och funderar på:
  • Bonbonjärer, som ser ut som frukt i formen, men som är fulla av godis. Gärna salt!
  • Babel, till slut strax innan påskhelgen var helt slut hann jag titta på Babel. Ett påskspecial om kriminalromaner, eller deckare om ni föredrar det. Jag säger bara Leif GW Persson! Intressant det här med hur det går mode i mord?! True-crime är, t ex, tydligen hett. Någon brist på material ifrån verkligheten verkar det ju aldrig finnas. Jag tänker på vad en av gästerna runt Daniel Sjölins digra bokbord sa; Att om hon hade kommit till sin förläggare med en sådan story som den i Knutby, så hade de aldrig gått med på att trycka den, eftersom den skulle verka alltför otrovärdig... Hm.
  • Böcker, det var den årligen återkommande Världsbokdagen i lördags, men det försvann nog lite grann i påskfirandets skugga, det blev lite äggrörigt skulle man kanske kunna säga, om man vill vara lite vitsig och det vill "man" ju...
  • Bibliotek, det känns som att det är hög tid för mig att återuppta min kärleksaffär med lånedisken. Det är alltför längesedan vi separerade nu, uppbrottet berodde mest på mig, lånedisken blev till slut sur på alla försenade böcker, men fick kanske njuta lite av alla pengar den tjänade in på mig?
  • Bloggandet, bilderna som ska föras över och sedan förminskas. Jag tänker på inlägget om böckerna som aldrig blir lästa, hur länge jag än sneglar på dem. Den speciella boken som har väntat på sin tur länge nu. Eller o-tur. Att den i alla fall är vacker att titta på, men det är ett annat inlägg det.

Jag funderar vidare på:
  • Belamrade bord, häromdagen när jag gick igenom mina kort, i jakten på de perfekta födelsedagshälsningarna, så var bordet så fullt med "grejer" så att t o m katten flydde!
  • Bananer, jag gillar dem bara när de är precis lagom mogna, det är en så kort period, tyvärr.
  • Bilderna, hur jag inte kan sluta fascineras av alla bilder. Oändliga i antal och variationsrikedom.
  • Barnen, känns bra att kunna hjälpa barnen. I alla fall lite lite.
  • Brickan, brickan med elefanter på väcker också ha-begär!
  • Bäckar, alla bäckar små. Ett litet bidrag genom varje kort, eller nål. Jag tänker att det ger lite extra skimmer åt de två födelsedagshälsningarna. En i fredags och en idag. Grattis!


Till slut tänker jag på:
  • "Bibliotek"- igen, men denna gången på bilden ni ser ovan, ett kort som avbildar en målning av Lars Lerin, som heter just "Bibliotek".
  • Borås Konstmuseum, som hade en utställning med nämnde Lerin, förra våren, som jag aldrig kom iväg på. Jag tänker på att det grämer mig än.
  • Bergsten som har gjort de finurliga små ansiktena, det kan ni läsa mer om här.
  • Bordet, vårt vardagsrumsbord, som jag köpte för mer än 20 år sedan och som fortfarande är alldeles för stort för vårt lilla vardagsrum. MEN att det nog är tur att det är stort, med tanke på allt som ska få plats här.


Det var nog bara det.
så hörs vi snart.
:)
/helena



ps FABRIKEN! är det alldeles belamrat med obelamrade och fullbelamrade bord idag.

måndag 25 april 2011

Hang around birds


Så här i de sista skälvande timmarna av påsken 2011 tänkte jag att det kunde vara intressant med en närmre titt på, delar av, fågelflocken här hemma. Lite fågelperspektiv på tillvaron. Vad har då dessa tre "fågelarter" gemensamt? Gissa. Inte så svårt kanske? Såklart har de alla flugit hit på en andrahandsvind. En prisvärd och bärande och lite lagom ljummen second-handvind. Nedan följer en, vingbeprydd, bildkavalkad och om ni kan hejda er från att börja shaka loss i en hejdlös fågeldans, det är ju så lätt att få pippi, så ska ni få er lite fakta till livs, också, som omväxling till alla hårdkokta ägg...
Då så, dags att burra upp fjäderdräkterna!

När jag fick syn på denna sköna "kråka" så tänkte jag först att det var en sköldpadda, med den fint utskurna skölden, men när jag skärskådade den under min "blåa lupp" kom jag fram till att djuret i fråga definitivt såg ut att ha näbb. Eller hur? Nu har denna påskfågeljuvel prytt köksbordet hela helgen, så nåde den om den flyr ifrån flocken. Stämpel & signatur undertill tyder jag med hjälp av www.signaturer.se till Alingsås-Keramik (1947-1985) och keramikern Tomas Anagrius (klicka gärna in till hans tjusiga och informativa sida). Min runda lilla blue-bird är nästan 50 år, förstår jag, eftersom Anagrius, enligt uppgift, endast befann sig hos Alingsås-Keramik åren 1962-63.


 Två små kaffekoppsfat är allt jag har av den underbara servisen Hedera. Se så vackert slitna de är, jag tror att det i alla fall går att ana på bilderna. En liten, liten by och en fasanfamilj som trängs med en murgrönsslinga. Jag är så svag för sådana mönster. Lite livet-på-landet och en gnutta djurliv till det, får mig alltid på gott humör. Servisen, Hedera, tillverkades av Gustavsbergs Porslinsfabrik mellan åren 1897-1910. De små kaffefatsfasanerna är alltså hela hundra år gamla - minst!


"Tillverkningen av denna batik ger arbete åt 40 personer på SRI LANKA
Ett prov på praktisk U-landshjälp.
Konstnärlig utformning; Ateljé Kapila, Colombo, Sri Lanka"

Precis så står det på baksidan av detta...


...brevkort. Jag älskar påfåglar! Kortet hittade jag bland någons övergivna kontorssaker, på auktion. Det är så fint och jag hade tänkt att rama in det, men det har inte blivit av än. Som ni kanske ser så har jag inte ens vågat bryta skyddsplasten... Därav den lite mjölkiga bildkvalitén. Sorry. Visst ser ni väl ändå hur färgsprakande stjärtfjädrarna ståtar bland gula blomster och söta ananaser? Och över allt lyser solen! Precis som det ska vara. På påsken.


Bloggvänner, jag önskar er en skön annandag, under solens strålar,
så hörs vi alldeles snart.
:)
/helena


ps Hoppas nu bara att det inte är ett gäng gnälliga flyttfåglar, som vill dra vidare så fort de får chansen, vi har fått på, inte halsen, men väggen, köksbordet och snart inom glas och ram, för jag vill njuta av dem ett bra tag till. Hoppas att de vill bygga bo här hos oss och stanna länge, i vårt väderstreck. Gärna långt efter det att påsken har passerat. 


söndag 24 april 2011

Matte, bestäm dig!

 Jaha, sådana där tråkiga fåglar överallt.
Är inte min profil mycket mer aristokratisk, så säg?
Vem är herre på täppan här egentligen?
Vem är drottningen här på toppen egentligen? Jag bara undrar? Matte?



Så hörs vi snart.
:)
/helena



ps FABRIKEN! är det söndag även idag.

fredag 22 april 2011

Syndigt rött


"...Prova Rödluve-Rött, men kom ihåg, Ni gör det på Er egen ljuva risk... en mera inbjudande förförisk läppstiftsnyans har Ni aldrig upplevt. Den gör den blekaste askunge till en förtrollande, lockande "rödluva". ..."

Med denna mer än femtio är gamla annons vill jag önska er en skön fortsättning på påsken. Visst påminner hon om Elisabeth Taylor. Den vackra, begåvade skådespelerskan som vi alltid kommer att minnas som Lassies vän och som en mycket välsminkad Kleopatra eller Cleopatra. (Visste ni att det håller på att spelas in ytterligare en version på den egyptiska skönhetens historia, med Angelina Jolie?)

Tänk att för inte så längesedan var påskdagarna en tid för eftertanke. På långfredagen fick man inte gå ut och roa sig. Några klackar i taket var det inte tal om. Allt var stängt, så hade man inte köpt tillräckligt många ägg dagen innan så fick man vara utan.

Nu är Rödluvan aktuell igen i "Red Riding Hood". En varulvsthriller med underrubriken; Tro på legenden. Frukta vargen. Scary, scary.... Nja jag är inte säker på att det är en film för mig, i recensionen i den lokala blaskan nämns skådespelarinsatser som till största delen består av stora ögon och plutande munnar från både pojkar och flickor. Varken plutandet eller ungdomskultandet låter speciellt lockande i mina öron. Men, men man ska aldrig säga aldrig. Gary Oldman är ju med! Om det säger jag som vargen... mums. :)


Vi avslutar med något litet läckert för apostlahästarna också. För vem kan motstå en strumpa som kallas; " nr 1 för modemedvetna damer." ?


Håll ut, för snart hörs vi igen. :)
/helena


ps. Minns ni min Rödluva & varg?

torsdag 21 april 2011

love to hate it


För många blommor, för mycket kurvor & krusiduller, för kraftig guldkant, för putti-nuttig och gulli-gullig. Varför tycker jag då att den är så fin? Förmodligen beroende på allt det ovanstående. Och för att jag har blivit blödig och romantisk, på äldre dar...

Eller så beror det på att det är så praktiskt med en vas som blommar. Det ger de bara blekt gröna fingrarna lite vila. Mångfacetterad är den också. Om du vrider på den så blir den fyra olika vaser. I alla fall en vas med fyra helt olika sidor. Den blommar unikt, på fyra håll. På en sida spirar en moget lila tulpan, vänd andra sidan till och du hittar värsta bokmärkesblomstret, i lysande rosa. Däremellan finns det finstilta, små, små, blå blommor. Lite blyga. Som violer.

Jag brukar hävda att jag bara har en enda tysk vas, men det stämmer inte riktigt. För den blommiga "skönheten" kommer också ifrån Tyskland, närmare bestämt Bayern. Som tur är så innehåller stämpeln i botten inte enbart ordet Bavaria, för det är tydligen ett säkert tecken på att det är massproducerat och av sekunda kvalité. Och det vore såklart en katastrof. Eller inte.

Bareuther står det också, där, i botten. Läs gärna mer här, klick, där det dessutom går att klicka sig ytterligare vidare om man har en riktigt vetgirig (och sysslolös?:) dag.



Önskar er en torsdag i det rosa skimrets tecken. Så hörs vi snart.
/helena



ps Nä, detta är inte vasen, från igår, som förstörde mitt google-fingers rykte. Det är en mycket finare vas. Stram, stilren, sober. En vas helt i min smak. Utan krusiduller. :)


onsdag 20 april 2011

"Laga gott med fru Nygift"

 Fru Nygift får vila lite "på maten", för då tar Herr Nygift, såklart, hand om disken.
Tonårsmodet tuffar på.
Verkar nästan kul att ha plåster, nu när det inte gör så ont längre...
 "Hälsan kan inte värderas i pengar..." Och Gina L får frysa lite i väntan på kläder och nästa veckas nummer.
Ett vattentätt ur ifrån ett neutralt land och pappa Anders kan äntligen gå på söndagspromenad
Vad är det gubbarna ska se upp med egentligen? Tvål? En kvinna med kameran i högsta hugg? Vad är farligast?
Och jag som skröt om mitt vältränade google-finger häromdagen, nu får jag nog göra ett par "orala straffrundor", för jag har ljugit. Igår hittade jag nämligen en så fin liten vas, med en otydlig signatur i botten, ett par retsamma siffror och jämte det några riktiga retstickor till bokstäver. Efter att ha spenderat för mycket tid med att försöka identifiera vasens upphovsman/kvinna/tillverkare, så har jag nu tvingats ge upp. Jag ger mig, jag erkänner; google-fingret behöver tydligen åka på träningsläger...

Just nu struntar jag i om vasen är en massprodukt ifrån ett alltför effektivt asiatiskt land eller om det är en oidentifierad dyrgrip av Wilhelm Kåge som ligger här jämte mig i soffan. Vi pratar om något annat istället. Hemmets Veckotidning till exempel, med lite sköna färglugna annonser. Skönt med en frist ifrån allt det påskgula. Eller?


Lite gult får vi nog stå ut med i alla fall. Eftersom påsknumret är så "jättetrevligt". Bra.



så hörs vi snart.
:)
/helena



ps För ett tag sedan hittade jag en bunt med Hemmets Veckotidning ifrån fyrtio- femtio- och början av sextiotalet. Annonserna ovan är mestadels hämtade ifrån slutet på 50-talet. Ni kommer garanterat få njuta mer av dessa tabloider framöver, de är ju så charmiga. Nu ska jag gå och vila... google-fingret.