Oj, tänker ni nu. Nu är hon helt ute och seglar. Det är ju inte advent än på ett tag. Och julen ligger längre bort än så. Men nej då, jag är inte ute på djupt vatten här, eller på tunn is för den delen. För jag tror, precis som många andra, att vi måste få lov att ta ut en del mys i förtid i år. Vi måste mysa oss igenom pandemi-eländet, helt enkelt. Därför bjuder jag er på det här adventskortet som jag gjorde redan i somras. Fick feeling redan i juli, tror jag bestämt. Så kan det gå. Och jag tycker att det blev riktigt bra. I all sin enkelhet, med inbyggd vintage-touch, såklart!
Böckerna med guldkant finns där, förstås. För att böckerna kan ta oss längre än vilket lågprisflyg som helst, och för att de som skrev före oss alltid kommer ha något att lära de som kommer skriva efter oss. Eller leva då, om ni föredrar att se på det så.
Advent City. Har ni varit där? Inte? Nej, tills igår visste jag inte ens att det fanns en sådan plats. På Svalbard, tydligen. Vid Spetsbergen. Ett gammalt gruvsamhälle, googlade mannen upp åt oss. Nedlagt. Och gruvligt kallt, kan man tänka. Vi läser om det i boken vi håller på med. Det spännande äventyret, ni vet.
Löftet då? Eller jubileet, som jag sa häromdagen. Ettårsjubileet. Vad handlar det om. Handlade det om. För nu har det gått mer än ett år sedan löftet gavs. Det handlade om att försöka leva som man lär. Att försöka ta ytterligare steg i rätt riktning. Och fastän det finns många miljökämpar och klimatexperter som hävdar att allt handlar om vad som händer i det stora, inte i det lilla, så tror jag på symbolvärdet, om inte annat. Alltså, lovade mannen och jag varandra att avstå från att köpa något nytt på ett helt år. Löftet avgavs förra året i oktober, och jag valde att inte säga något till någon, inte ens till er, för att inte behöva skämmas om vi skulle misslyckas...
Och självklart gällde löftet även - eller särskilt i vårt fall - second handinköp. Inget nytt gammalt fick köpas heller. Det där med helt nya grejer tycker jag ju inte är så särskilt svårt att avstå ifrån, som ni vet. Men vintage-sakerna, de är ju unika och växer inte på trän. Därför är det naturligtvis svårare att avstå från något som är mer eller mindre unikt, eller åtminstone något som sällan dyker upp i ens väg.
Men vi har lyckats! Yippie. Heja oss! Ett steg i rätt riktning för miljöns skull. Ett litet steg för miljöns skull. Men ett viktigt steg. Ska vi börja handla loss som galningar nu då? När året är till ända? Nej. Självklart inte. Och jag skulle ljuga om jag sa att inte covid-situationen har spelat en underlättande roll för konsumtionsåtstramningen. Visst har det underlättat att leva med en pandemi som förevändning för att ta sig för annat än att gå på vintage-skattjakt.
Jag tror ju inte så mycket på gud, som ni vet. Men jag tror på återanvändning, och det har jag försökt bevisa för mig själv ännu mer under det gångna året, bland annat genom att fortsätta dela mina älskade vintage-ting med er. Gärna i nya sammanhang. Som här, under parollen: Fem särskilt fina.
Några nya strumpor har vi köpt, och lite annat matnyttigt och livsnödvändigt, men annars har vi, nästan, hållit vårt löfte. Vi har bara fuskat ett par gånger, genom att kalla det "att ge varandra presenter". Haha. Men, men presenterna har i alla fall varit second hand-gåvor, bara så ni vet.
Vi tar väl en uppstapling av de fem grejerna i det här adventskortet/fem särskilt fina-inlägget som avslutning? Yes!
1. Ekorren. Läste någonstans att just ekorrar spred någon sjukdom omkring sig. Hm. Minns inte var det var. Lika bra det. Det var kanske därför jag tänkte att den skulle passa extra bra in här, i årets ljusa högtid, för att den också kämpar med att hålla en sjukdom stången? Den är i alla fall fin. Köpt på Myrorna en gång i tiden.
2. Pallen. En sådan som man kan snurra upp och ner. Gnisslar betänkligt numera, förmodligen inte av bästa kvalitet. Men den kostade trots allt bara tjugo kronor, om jag minns rätt.
3. Ljushållaren. Eller jag har mest använt den som en liten vas. För en enda blomma eller så. Målerås, heter glasbruket bakom den skira, vackra tingesten.
4. Kruset. Tycker om det, i all sin enkelhet. En klassiskt form, verkligen.
5. Books! Böcker ger livet guldkant, som sagt. Alltid. I dessa mystider de lux ännu mer än vanligt.
Sköt om er.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar