En åtta som ligger ner

Solkatterna dansar runt väggarna medan vinden passar på att städa lite därute. Jag ändrar blad i den gamla blädderalmanackan för första gången i år. Oftast stannar den på världsmiljödagen, minst ett halvår i taget eller så. Senast jag vände var i julas. Nu står det åtta där, som idag, fast ändå inte. Den åttonde mars, står det.

Det är också en tisdag. Och jag tänker på alla kvinnor där ute. Som kämpar. Över hela jorden bor de. Unga, gamla, och alla vi andra. Ensamma mammor. Kvinnor som valt ett annat liv. Kvinnor som inte får välja sitt eget liv, för en regim, för en förlegad maktstruktur. Det är för alla er som kämpar för den dagliga överlevnaden, jag vill skriva något. Men också för oss andra. För att vi är bra, även om vi har det bra. Så mycket bättre har vi det, än många andra, det får vi inte glömma. Men alla kvinnor är värda ett par uppmuntrande rader, tycker jag. 

Och jag vill inte vänta en hel månad till, med att skriva dem. Heja oss!

Den här tiden vill pennan alltid söka upp ord som hopp och knopp, och det är väl fint och bra och allt det där. Men vårhyllningar blir så platta när de ackumuleras och devalveras samtidigt. Därför vill jag skriva med en liten annan vinkling här och nu. Jag vill skriva en dikt till hon som är du, och jag, och vi alla. Håll tillgodo:

Vaggande blick över fälten

Benen har gått i hela sitt liv

Om fårorna i den osynliga vägen skulle avspegla alla steg, skulle hon stå på botten av en grop

 

Spår i själen, likt avtrycken efter antilopen och ropen som inte hörs längre

Talets gåva, har du, sa farmodern en gång när hon ville få slut på alla ord som borde ut

De bor här, strax bredvid leran och längtan och gåvan som sällan kommer på tal numera

 

Finns det tid för en minuts vila?

Svullna fötter

Strykande, smekande fingrar över nästa generation

Benen där inne ska också gå här, när hon har lagt sig ner för sista gången, då får de ta vid 

En minut blir snart åtta, en evighet kvar att gå

En dryg dagsfärd bort

Hon kommer aldrig komma upp igen, men det gör hon alltid

En spark i baken är inte något hon behöver

En spark från magen ska hon glädja sig åt, sedan, när hon får tid

<3

/helena