Omigen-onsdag. Minnes-måndag. Släng-hit-den-där-gamla-trasan-igen-söndag. Lägg-gärna-märke-till-det-här-på-nytt-lördag. Tre (något krystade?) varianter på det gamla hederliga internet-begreppet: Throwback-thursday.
Tillbakablickstisdag, under den rubriken skulle vi kunna lägga det här inlägget, om vi ville. Även om jag föredrar Fast forward-friday, vilken dag i veckan som helst. Särskilt när det gäller att återbruka och prata om de djupa värdena i de redan använda sakerna och tingen.
Upp och ner? Ja. Men med flit och vilje, inte av misstag. Mest för att jag ville att hästarna (springarna) skulle hamna i fokus här.
Det här är nämligen tre bilder på tema hästar. Tre bilder som jag på olika sätt skapade i somras. Som bilden här ovan, som kan vara den animering jag blev allra mest nöjd och stolt över förra året. Den ska föreställa, eller snarare symbolisera, de tre makalösa hästarna - och ryttarna! - som såg till att vi kammade hem en mycket ädel OS-medalj i hästhoppning förra året.
Här har jag omvandlat den bilden något, för att "tillbakablickandet" ändå ska kännas nytt. Åtminstone nytt-ish. Kanske handlar det snarare om silvermedaljer här då? Då måste det väl vara amerikanska hästar, förmodar jag. Mustanger kanske. Anyway.
Så här ser originalbilden alltså ut. Kanske minns ni den? Den skapade jag i stort sett i samma ögonblick som lagmedaljen blev klar. Fatta, hur spännande det var! Hörde Malin Baryard Johnssons son hålla det där gulliga och roliga talet på idrottsgalan nyligen. De vann väl bragdguldet också, va?
Eller jag hörde ett utdrag, hann aldrig prioritera att se hela galan, den här gången. Hur han berättade att han brukade klå henne i det mesta. Golf och allt vad det var han nämnde, men det här med ridsport, det var hon ju inte så dum på ändå, mamma. Haha. Nä, det är hon verkligen inte. Hehe. Och gnägg.
Har ju hållit på och utvecklat mina illustrativa kunskaper och muskler en hel del det senaste året, både analogt och digitalt. Den här hästen, eller vad det är, ingick i en svit med mer eller mindre framfantiserade djur som jag producerade. Den här blev så bra, tyckte jag, nästan som en målning. Känns som musklerna spelar där under huden. På en häst, för det är väl ändå det djur som det liknar mest. Tror jag. Skruvade lite extra på reglagen för att få fram en ny känsla till detta inlägg.
För här är "hästens" ursprungliga utseende. Funkar väl rätt okej det med. Jo, det är nog snyggare till och med.
Så där ja. Vi vänder den rätt igen. En slags grön och skön Fem särskilt fina. Fast det är de ju alla förstås, med vintage och återanvändning i fokus.
Det här är en liten häst-present till alla oss som saknar hästarna. Saknar världscupen i ridsport. Hästhoppning mest, i vårt fall. Vi brukar ju sitta som klistrade när det vankas hästsport på högsta nivå på skärmarna, med människa och djur under hårt precisionsarbete och i underbar sportslig samklang.
Men vi får vara glada över de tävlingar som ändå kunde hållas under hösten, och så småningom är det inget som kan hålla varken hästar - eller ryttare - kvar i spiltorna längre. Förhoppningsvis. Det tummar vi på. Hovar vi på? Yes!
Sköt om er.
<3
/helena
ps Här hittar ni månadens allra första inlägg, om ni inte hunnit ta del av det ännu. Och inom en snar framtid kommer nummer tre att göra entré, på en blogg nära er. Vi börjar väl som vi brukar, menar jag. Storstilat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar