Ömhudad minus en prick, minus en prick till, plus ett l. ? Vad kan vara bättre att börja med än med en rebus? Ingenting förstås.
Och vad är då lösningen? Omhuldad! Det gamla fina nästan bortglömda ordet omhuldad. "Vårda sig om" förklarar saob. Och tar ett träd som exempel; "den omhuldade gamla eken". Jag tycker att det är ett så vackert ord... tänk att vara riktigt omhuldad, visst låter det tryggt och gediget på något gammaldags vis? Eller är det bara språknörden i mig som hör det? I alla fall, jag tänker inte bara på orden utan även på huden. Den ömtåliga vinterhuden. Den som stramar och känns obekväm. Den spruckna skurgumshuden. Huden som man önskar gick att ömsa när den blir för öm! Särskilt den på händerna. Och underbenen.
För ett tag sedan när jag var på Apoteket för att fylla på mitt Fenuril-förråd. Fenuril - salvan som jag använt till mina ömtåliga, torra vinterhänder i många år. Då fick jag för mig att jag skulle höra mig för, om det kanske fanns något ännu bättre alternativ. Kanske
t o m något nytt? Något som jag ännu inte hade provat? Sagt och gjort, jag stegade fram (på mina torra underben;) till en rar farmaceut? En trevlig tjej helt enkelt, som talade om att hon alltid använde Locobase, gärna med efternamnet repair, hon berättade vidare, att om man smörjde in en aldrig så liten klick på händerna på kvällen, så kändes de som den mest lena sammet man kunde tänka sig, redan på morgonen dagen därpå.
När hon sträckte fram sina händer för att visa och demonstrera hudprodukten - då tappade jag nästan andan - av avundsjuka. För hon hade (förhoppningsvis har hon den kvar) den vackraste hand jag skådat på länge! Helt utan sprickor och kalltväderbekymmer. Som om hon hade en skyddshandske av hud utanpå själva handen. En handhanske av riktigt mjukt skinn. Läderhud. Vacker och ogenomtränglig såg den i alla fall ut.
- Vad är det med det då? undrar nu någon otåligt. - Det är väl inget konstigt eller ovanligt med det? Jo, det är det faktiskt, för mig. Mina händer är oftast så torra att de blir fulla av små sår så fort de utsätts för vatten och vinter i kombination. Och tittar man i min handflata så kan man se ett helt nätverk av små tunna röda och blå ådror direkt under den supertunna huden. Som en karthandflata att navigera efter. Fint på sitt sätt kanske, men skört, så skört.
För ett tag sedan stötte jag på den här artikeln i SvD, den har visserligen några år på nacken, men det som står där om sjukdomen med två ansikten är fortfarande så sorgligt sant. Att den så ofta förblir oupptäckt är lite extra otäckt tycker jag. Min sjukdom. Min Mammas sjukdom. Min morfars sjukdom. Som bland mycket annat kan ge tunt och "frissigt" hår OCH tunn, känslig hud. Jag gillar inte att sjunka för djupt ner i sjukdomssnack här inne, det vet ni, men jag tycker att det är så viktigt att medvetandegöra och upplysa om den här ibland så svårupptäckta hormonobalansen.
Läs artikeln!
Och läs mer här i DN om trendigt flingsalt och jodbrist, som förr kunde vara en av sjukdomsorsakerna och som tydligen åter har kommit upp på saltmode-tapeten... Viktigt att få i sig jodberikat salt, tänker jag samtidigt som jag slickar mina fortfarande popcorn-salta läppar. Läs gärna ännu mer här i Läkartidningen, aktuella siffror och information om det viktiga jodet, men också fakta sett ur ett historiskt perspektiv.
Missförstå mig inte nu, jag fick inte min överfunktion i sköldkörteln (diagnosticerad vid 10 års ålder - så det var ett tag sedan) p g a jodbrist - snarare p g a ärftlighet. Gener helt enkelt, eller snarare helt komplicerat! Men det kan vara farligt att inte få i sig jod i tillräckliga mängder. Det var därför som man började jodera bordssalt i Sverige 1936. Och gör så än idag. Men inte i alla saltvarianter. Så se upp, eller ner, på märkningen av just ditt salt.
Nu ska jag prova Locobase ett tag. Fast den känns lite för "kletig" för min smak. Så får vi se. Jag förväntar mig inga mirakler, men kanske lite tjockare hud. Gärna lite på näsan också - när vi ändå är i gång.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar