Hade någon sagt till mig att jag en dag skulle gilla skära ting, skulle jag nog ha skakat så kraftigt på huvudet att självaste Linda Blair hade blivit avundsjuk. Rosa av avund?
Men nu kan jag nästan inte få nog av denna oskuldens färg. Konstigt, kan jag ha gått och blivit oskuldsfullare på gamla, sakta i backarna nu - yngre medelålders dar? Eller färgblind? Nu kommer kanske den minnesgode ihåg att jag har jobbat med ögonproblem under några svunna år. Och jag kan inte påminna mig ett enda fall, där bara denna osyndiga kulör, uppfattades fel av näthinnan. Hm, kan jag vara det första fallet?
Näe, jag tror helt enkelt att jag har börjat gilla rosa. Jahaja. Där ser man. Hur gick det till? Gamla hundar... Jo, jo. Eller unga medelålders hundar menar jag ju.
Ovan ser ni tre skära nyanser i mitt kök. Tre favoriter!
- Mina ständigt blommande Rörstrandskoppar! - Nyponros. I mer än 30 år har de blommat nu Jackie Lynds koppar.
- Norge!!
- Mannen!!!
:)
/helena
ps Kommer ni ihåg den här filmen? I rätt nyans? Nä, inte Pretty in Pink - även om det var just det han var - lille Ludovic. Den skulle jag gärna se om. Minns den som rätt härlig, kanske lite för realistiskt orealistisk eller orealistiskt realistisk? för att kallas alldeles rosaskimrande, men ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar