fredag 3 februari 2012

Det saknas några centimeter päls...


Ni får ha lite tålamod med mig ett tag. Allt är lite sorgligt & vemodigt just nu. Huvudet fullt av katttankar (ja, vi kör med tre t:n just ikväll - okej? ;) Kanske kan man inte förvänta sig något annat när någon man umgåtts med, nästan varje dag i över 15 år, plötsligt är borta?


Det känns lite tungt, lite trist och husses knä är alldeles tomt.


Jag tröstar mig med att kattsurfa. Även om det är hemskt synd om Sniff´s ben just nu.


Förmodligen skulle någon anse att det vara djurplågeri... men ibland skålade vi med den lilla kissen. Hon blev barnsligt förtjust när hon fick slicka av ett Bailey´s-fullt lillfinger eller två.


Jag funderar på vad som hände med den begåvade poeten och sångerskan Jenny Nilsson - hon som framförde sina alster på den vackraste skorrande skånska man kan tänka sig och skrev en av de vackraste stroferna om saknad jag någonsin hört. Jag kommer inte ihåg den exakt, men det var något i stil med: - Det saknas några decimeter hud här bredvid...

Så medan jag slickar mina saknadens sår och höjer mitt lilla likörglas för den lilla lurviga, så kan ni känna er lugna över det faktum att jag la in en hel del bilder ikväll, till kommande inlägg. En del helt utan kattanknytnig. En del alltså. Tålamod mina vänner, tålamod.


Och en skön start på helgen önskar jag Er!
:)
/helena

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar