Blogg en dag, ett ögonblick i sändning

Just nu, i dessa dagar funderar jag mycket på om jag ska fortsätta blogga. Om det är okej att det blir sådana här små korta, ej så genomarbetade textrader. Eller om det är bättre att låta bli helt då. Jag vet helt enkelt inte. Är det tillåtet att bara ta det som det kommer? Att bloggen utvecklas, invecklas åt andra håll, i fler riktningar än bloggloggboken förutsåg ifrån början?

Jag undrar som Bodil över alla dessa jag. Var kommer de ifrån? Vart är de på väg? Är de här för att stanna? Finns det fler jag än jag som undrar?

Annars går jag mest runt, hela dagarna långa, och sneglar på min nya poster. Plansch? Den är så fin, förgyller sitt temporära hörn av tillvaron. Och mitt huvud med vardagsfantasier, om andra platser och liv. Även om den bär på ett allvarligt budskap, men det pratar vi om en annan dag. I dag är ingen allvarlig dag. Sitter här -  på mitt bästa söndagshumör.

Ikväll bär det av ut på havet! En djupdykning ner i historien. Ser fram emot att drömma mig hundra år bort i tanken. På ytan - kläder och interiörer, lite längre in - innanför huden på de som faktiskt upplevde denna katastrof som lämnade svallvågor långt in i framtiden. In i vår tid. Ända in i min lokaltidning. "... En elfsborgare bland Titanics passagerare. ..." Lite längre ner på den hundra år gamla tidningssidan finns notisrubriken;
"... August Strindberg opererad ..." Lite skvaller? Eller nödvändigt vetande om en av sin tids största kändisar? Some things never change.

Vad jag vet är att bloggandet är det första som har fått mig att förstå den frizon som (bara?) en rökare kan få. Bloggandet är min första erfarenhet av att stå sitta i rökrutan. Minns hur rökarna på någon av mina tidigare arbetsplatser liksom med pondus och självklarhet deklarerade; - Nu går vi ut och tar en cigg, en rök, en stinkpinne. Tjärt barn har många namn... :) Medan vi andra fortsatte att arbeta. Nu sitter jag här i min alldeles rökfria ruta och fyller varje kvadratmillimeter med bokstäver istället. Alltmedan mannen gör middag eller drar dammsugaren efter sig. Det känns bra.



Så jag funderar vidare. Kanske är det ändå okej att ta det som det kommer? Livet och bloggen.
:)
/helena




ps För er som inte kan hålla er till en annan dag  -  så hittar ni mycket info här på Wikipedia, om affischen och den spännande mannen bakom.