stylist javisst!

Är det den här söta bilden som äntligen ska få mig att få tummen ur till att skaffa ett annat format på bloggen?!?

Jag kan inte låta bli att lägga upp den i detta större format, fast att den trasslar in sig i högermarginalen, så att vi inte ska missa en endaste liten svart/vit detalj.

Är det inte så, särskilt i dessa veckor när vi sneglar med medlidande & empati mot våra tappra grannar i väster, att vi knappt orkar höra ord som skjutvapen (även om fotot ovan mest får mig att tänka på det något harmlösare ordet; puffra) och alla dess varierande avarter och grymma effekter på mänskligheten? Jag vet att det enda jag vill säga nu, då och för all framtid är; Farväl till vapnen!

Men, ett stort men eller kanske ett litet men och ett stort smil i mungipan ger mig bilden ovan. Visst, det finns ett hölster på fotot och en hatt av en typ som skulle kunna, skulle kunna, föra tankarna till de vitas icke alltid så trevliga beteende mot diverse ursprungsbefolkningar i det stora landet ännu mera västerut. Men förutom det är allt bara så sött. Sockersött!

Ser ni inte hur Mannen sitter så stolt på huk där jämte sin 'skapelse'? Med sin rara hemklippta lugg, gladrandiga tröja och de för tiden så oumbärliga hängslena.

Mannen är ungefär sju år gammal och tiden är sent sextiotal, (ja, jag är MYCKET yngre än mannen, det har jag ju sagt;) platsen är hans barndoms förstuknut och han har klätt på den lille, drygt treårige sysslingen dessa ovan nämnda, något laddade attribut.

Jag bara älskar uttrycken i deras ansikten - Mannens glada uppsluppna och den lilles buttra något avoga. Är det en mycket ung vapenmotståndare vi ser? Hoppas det. Vi behöver det. Nu mer än någonsin känns det som.

 Och jag lovar, ni behöver inte vara oroliga, något fredligare än Mannen, med just så stort M!, det får man leta länge efter. Trots, eller på grund av? det glada leendet på en av mina absoluta favoritbilder.

Och missade ni den gulliga, urgulliga lilla slipsen? Ja, då får ni väl titta en gång till då. Urgullig!

:)

/helena

ps Det var två av mina favoritbloggare som fick mig att tänka på den här bilden. Eli! och Kerstin! De bloggar, i några inlägg, om sin barndoms interiörer och klädstil med hjälp av en massa läckra och nostalgiska foton. Kika gärna in till dem via länkarna på deras namn här ovan, medan jag ber mamma rota i lådorna efter "komprometterande" bilder på mig i utställda byxor. Vi får väl se om jag vågar publicera några av dem här inne.