Recharging

Har ni tänkt på hur tingen inte betyder någonting förrän vi laddar dem med någonting?  Som minnen.

Jag låg och funderade på det idag, samtidigt som jag försökte 'catch up on some reading'.

Ibland faller jag för någon vacker sak p g a att den är just vacker.

Eller unik. Speciell.

Ofta tänker jag på handen bakom.

Som kanske har filat, slipat, karvat, hyvlat.
Eller målat i stora svepande drag. Eller med små, mycket små nyanser.

Det kan jag tänka på när jag stryker med handen över ett föremål. Hantverket. Konstverket. Allt jobb som ligger bakom. Hantvärken och Konstvärken, med ä, som krävs för att komma på en idé, en design, en tanke.

Det tänker jag på ibland när jag låter ögat vila på något bortom det som bara kan betecknas som vardag. Men oftast är det laddningen som talar mest. Som pratar med oss via föremålet.

- Are you talking to me? Uh? kan jag nästan lite De Niro'skt undra ibland när det är 'en grej' som tilltalar mig alldeles särskilt. Och har man tur, och är på auktion, så kan man ju alltid hoppas att 'grejen' inte pratar med någon annan samtidigt...

Som den här lilla tavlan med blommor på. Den som jag ser så fort jag slår upp ögonen. Oansenlig, kan man tycka, men fulladdad med minnen.

Så fort jag såg den så bara visste jag; - It's talking to me! För på min gulblommiga barnrumsvägg sitter en precis likadan, förutom ramen, den är det enda som skiljer. Och jo, jag inser att detta lilla tryck nog inte är helt unikt, men för mig är det guld värt. Laddat med det man vill minnas ifrån då.

Och just så öppnade sig det vassa sandvarma landskapet framför havet. Mina sommarlovs blågrönaste hav. Fast att jag vet att det är en dansk konstnär som ligger bakom. Och då är det nog på andra sidan mitt hav. Same-same but different, på något sätt. I alla fall, våta minnen, om ni missförstår mig rätt nu. På en annan liten tavla.

Här har en del blötts & stötts genom tonåren. (Ibland, ibland, bara måste det få framkomma att jag bara bor en timma ifrån GÖÖÖtebaaarg) Såg och hörde ni förresten Per Andersson hos Robin P igår. Göörmany. ha.ha.

Jaha, det var nog det jag ville berätta. Känner bara att jag måste fylla ut en rad eller två till, så att inte alla ord slutar i en dålig västsvensk vits. För vad vore det då för vits med att ha försökt tala om något hyfsat seriöst? Ingen vits alls.


;)
/helena



ps Hörde ni den om Paul McCartney, på restaurang? Ha.ha. Sorry. Men ni har säkert förstått poängen med mina 'laddade ord' ändå vid det här laget. För ni är säkert liksom jag smartare än en femteklassare. Not. Fast kanske lite smartare än Lasse Kronér ändå? Eller? Fast säkert inte roligare i alla fall. Nu måste jag sluta, innan det här urartar helt. Ooops - försent.