Tusen nålar

" Din nya skjorta, en Pierre Hector, är sydd och skuren av proffs. Pierre Hector är konfektion med kvalitet.
Materialen är speciellt valda för att din kropp skall andas behagligt, och tål att tvättas många gånger.
Pierre Hector, skjortan som håller stilen i tiden."

Vad mannens nya skjorta heter är det ingen tvekan om. Nya och nya förresten -  nu och då känner jag mig 'tvungen' att visa upp loppisfynd som inte överhuvudtaget kan falla in under kategorin onödiga inköp. Pierre Hector ingår definitivt där. Han kostade femtio kronor och kommer förhoppningsvis under en obestämbar mängd tid låta mannens kropp få fortsätta att andas. Låter betryggande och bra och på intet sätt onödigt.
Tycker jag.

Nästa fynd passade som hand i handske, nja, de var lite för stora på mig och lite för små för mannens 'nävar', så de blir nog mest mina. Trettio kronor, i samma kategori som han Hector, non onödig. :) Och hela, fräscha och nästan oanvända. Kalla handen till kalla vårhänder!

Vad min scarf heter eller om den har något att säga vet jag inte. Men dess glada färger talar verkligen till mig. - Bär mig i vår söta du, tycker jag mig höra den viska i mitt fyndgladaste öra. Det lovar jag att göra. Fem kronor kostade den nyansrika. Ett halsbrytande pris i vår mest älskade kategori; the necessary one.

Ett par runda ting flög förbi i kameralinsens väg.

De ingår i en annan kategori, eller egentligen två. Gammalt älskat barndomsminne och nygammalt supervackert träfat som bara måste inhandlas eftersom prislappen var ensiffrig.

Beige. Är det en färg? - Nej, säger scarfen. Och jag jag viftar med osäkerhetsflagg. Ett som är säkert är att färger, av alla de slag, är vad min tekopp är fylld utav. Eller kaffekopp då. Det är alltså inte jag som är den beige kunden, det vittnar gärna bonaden med sitt färgstarka språk om! Den berättar säkert mer för er någon annan dag.


Om det är någon stackare som sitter och lurar på rubriken fortfarande, så vill jag tala om, eller rättare sagt Pierre Hector låter meddela att han vid inköpandet var helt oanvänd och låg nedviken i sitt emballage 'the old fashion way'. Mer ledtrådar än så får ni inte. Någon måtta får det vara. Tycker Pierre.
:)
/helena

ps Annars försöker jag mest få något vettigt gjort, fast att inget går särskilt fort... så är det att ha en 'varannandags kropp'. Ibland orkar jag läsa lite. Göra lite research. Ibland blir det en film. (den här tog flera dagar att titta igenom, spännande, lärorik och mycket sevärd, men inget för kräshjärtade romantiker...) Ibland kommer jag in till er och skriver en rad. Ibland skriver jag lite annat mellan bloggraderna. Jodå, ibland går jag ut lite också. Går upp efter luft. Svårt att låta bli när loppisarna står som spöregn i den leriga vårjorden.