Jag tänkte att vi kunde ställa en liten enkel fråga här. Vad är lycka?
*viftar med den stora ironiska flaggan* - för er som föddes i en annan generation.
Ni vet, X-faktorn.
Okej, vi gör frågeställningen lite mera lättklättrad... Vad är lycka för just Dig?
Någon skulle svara att ha bra vänner, någon att prata med om det som bränner.
Någon skulle svara något vagt om miljö. Jordnära & jordmån & sådant. Någon skulle, lika säkert som amen i kyrkan, tala passionerat i timmar om vikten av frisk syrefull luft. Och att trivas där man bor. I sitt eget skinn. Att trivas med att bli stor - även om man aldrig blir äldre än, eller klokare än, när man var tio och ett halvt. Ungefär.
Någon skulle poängtera det viktiga med att ha en hobby. En tanke, ett mål. Något att brinna för. Som att sticka. Eller sticka till skogs och skala kottar. Eller något annat som känns livsnödvändigt och brännbart.
Någon skulle påpeka att det är viktigt att inte ta för lätt på saker & ting. Vikten av att vrida och vända på tillvaron. Hitta roten till det onda och gå till botten med allt.
Så svaret på frågan jag får ibland är; Nä. Nä, jag har inte shoppat mig lycklig. Det går inte. Det vore väl ändå bra korkat att tro? Men LOPPAT mig lycklig, det har jag gjort många gånger. Det går alldeles utmärkt. Tackar som frågar.
Med önskan om en fin, mjuk och lagom lycklig landning av denna veckan - för er!
Och kanske någon mer.
;)
/helena
ps Häromdagen när jag gick direkt från välgörenhetsloppisen och in i superstormarknaden blev jag så extra medveten om kontrasten, påtaglighet är nog det bäst beskrivande ordet. Då tänkte jag lite extra på hur det känns svårare och svårare att välja mellan alla massproducerade prylar. Även bland de ofrånkomligt nödvändiga nyttoprylarna, som schampo, bananer och andra vardagsförnödenheter. Jag upplever det mer och mer... obehagligt med allt överflöd. Måste det finnas tjugo olika sorters toapapper? Smaken är som baken? Därav allt överflöd? Val-frihet. Smaka på den. Synd att det är så svårt att köpa bananer second hand. Hm.
pps Lyckan kommer från Selsbo. Och Emmaus. Det visste ni kanske inte?
Enligt Jacques Lacan blir man inte lycklig av att leva efter önskningar. Man ska istället sträva efter att leva efter tankar och ideal. Man kan få för sig att mäta sitt liv efter vilka önskningar som slagit in, men bättre är i så fall att uppmärksamma och uppskatta de (eventuellt) korta ögonblicken med hederlighet, medkänsla och förnuft. Ett sunt, lagom stort mått av självuppoffring för medmänniskor gagnar dig själv i slutänden lika mycket som dem du eventuellt offrar dig för. I slutänden kan våra liv bara betyda något om vi sätter värde på andras.
SvaraRadera