Det känns nästan lite som att vara på jungfrutur på tangentbordet. Ja, inte den första förstås, bara en i raden av alla jungfruturer. Det är nästan en vecka sedan jag hade lap-topen framme nu och som vanligt var det en ganska ofrivillig paus.
I början på förra veckan hade jag alldeles för mycket att göra. Och att tänka på. I slutet på veckan var jag alldeles slut. Och hade ändå mer att tänka på. Kroppen sa ifrån!
Tack, men nej tack. Och nej, det spelar, fortfarande, ingen roll om det är roliga saker i görningen. Mattan dras undan från fötterna ändå, även om mattan någon gång skulle skifta i någon form av rött... Ut-matt-ning. Fniss. Skratta åt eländet bör man, annars...
Nu är jag i alla fall här igen och vill önska er en trevlig Valborg! Även om jag förmodar att de flesta av er är på väg ut mot brasorna snart och inte har tid för något annat än att leta efter för tillfället lämpliga kläder. Röktåliga och så menar jag. :)
När jag tittar ett år bakåt så ser jag att Kroppen tvingade mig att ha ett alldeles eget "eldförbud" förra året. Men i år ska inget kunna hindra mig från att höra män
(& kvinnor?) sjunga i manskör. Och lyssna på talet till årstiden som ligger så många hjärtan varmast. En liten fika på det - så är kvällen räddad!
Kram på er, ni trogna, eldfasta själar, därute.
:)
/helena
ps Det skulle väl vara det här med däckbytet då. Som skulle kunna hindra oss från att ta oss fram till den där stora högen med torra grenar. Om de inte blir klara i tid alltså - hjulskiftarna. Men å andra sidan är väl det ett av de bästa vårtecknen? Sommardäck på - rattmuff av. Eller hur det nu var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar