Polarpåsk

Kommer ni ihåg den här lilla gynnaren? Ser hen inte lite rädd ut? Och lite suddig? Suddig av skräck?

Ja, vad ska man säga egentligen? *Fnissar* Rätt som det var här i påskpyntartagen fick jag syn på min polare Björn & Junior, de skulle förstås ha förflyttats till de sälla garderobsmarkerna för länge sedan, men de sitter kvar där och vaktar sin bokhög. Plötsligt mindes jag - det blir en hemmakväll för min del, Blåkullaplanerna gick om intet... så då fick mina coola polare låna hucklet, ett tag.

Så här ser det ut ifrån sidan...

Klokt att bara låta den lilla nosknappen sticka ut i denna något vintriga påsk. Men den lille ser allt lite rädd ut ändå, livrädd. Eller fryser hen kanske? Junior skulle så klart också ha haft en lämplig huvudbonad. Hm, nu fick jag, en till!?, strålande idé. Stackars liten.


:)
/helena


ps Jag sa ju att det förra inlägget var tillägnat alla er normala påskfirare.