Mersmak för träsmak

Nä, för tusan, vad gör du?! Hur tänker du? Är du inte riktigt klok?! Släng skiten bara!!

Lite så tänker jag mig att en förfader, eller förmoder, skulle kunnat reagera om den fått syn på den slitna gamla träskon i vårt sovrumsfönster. Tänker mig att de som tvingades framleva sina ofta långa, tunga arbetsdagar i de här smått otympliga skodonen inte skulle förstå samtidens - framtidens ur deras synvinkel då - förhållningssätt gentemot de använda brukstingen. Upphöjandet av det alldagliga, vardagliga och i det här fallet ofta rätt obekväma.

"... Sedan ett hål tagits upp i virket med 'navern' arbetades vidare med 'röscha' till dess ihåligheten i träkubben blivit lagom stor för en fot. Att passformen inte blev den bästa säger sig självt. Sist skräddes och täljdes träskon till det yttre, till dess den fått en mer eller mindre elegant form. ..."

"... Då träskor inte kostade mer än 35 à 40 öre paret, var de billiga 'plagg' med då de precis inte var gjorda efter deras bärares fötter, kan man förstå att de var allt utom bekväma att gå med. ..."

I exemplet i min bok (Gustaf Ewalds Västergötland i ord och bild. Fotografier och artiklar av Gustaf Ewald. Sammanställda och kommenterade av Claes-Håkan Jacobson) nämns att en träskomakare och hans tre söner kunde tillverka så mycket som 10 par om dagen eller 60 par i veckan, vilket ansågs vara ett ordinärt arbete. Återförsäljaren gav i genomsnitt 30 öre i betalning, virket kostade 5 öre paret och det lämnade följaktligen en nettovinst på 25 öre. (Det här tilldrog sig någon gång vid mitten av 1800-talet till början av 1900-talet).

Visste ni att miniatyrträskor var populära som prydnadsföremål vid förra sekelskiftet? Jodå. De var tydligen så pass eftertraktade att de kunde ge mer i förtjänst än sina stora förlagor:

"... För sådana träskor erhöll Olofsson 25 öre paret, oberoende av storleken, och virket kostade i detta fall så gott som ingenting, ty det blev en hel del småbitar över från den nyttighetsbetonade tillverkningen och som kom väl till pass för de små träskorna. ..."

Bästa återanvändningen av spillvirke ju! Små, små skor av trä. Till dockskåpet. Eller husmusen. Eller till den lilla gårdsvätten, kanske?

Mitt omaka par har ni säkert skymtat och sett många gånger härinne. Gillar att ha dem framme. En första idé jag hade, när jag just hade ropat in dem på auktion, var att ha julnötterna i dem. Hur fint? Hur smart. Med färdig, konserverad smak av fotsvett. Hehe. Men vi knäcker inte så mycket nötter, har det visat sig. Vi är lata och gillar dem färdigknäckta, så att säga. Tankenötter däremot...

Man kan ha en blomma i. Om man vattnar försiktigt. Eller karameller med snyggpapper på. Man kan spika upp dem på väggen och använda dem som pennfack eller annan förvaring av småsaker. Endast fantasin sätter gränserna. Som vanligt då.

Tycker vi avslutar det har träsmakfulla inlägget med ytterligare ett citat ur Gustaf Ewalds nostalgiska artikel från Elfsborgs Läns Tidning 14 april 1960. Det handlar återigen om miniatyrträskor:

"... En gång kom en svensk-amerikan och beställde inte mindre än 6.000 par träskor av detta slag. Men då han inte stannade mer än 7 veckor i Sverige, så hann Olofsson inte tillverka hela antalet, utan det blev blott ett tusental prydnadsträskor, som amerikanaren fick med sig då han återvände till sitt nya land. ..."

:)
/helena

ps "... Fabrikör Aron Kopp, som omnämns i artikeln (återförsäljare som köpte upp träskor i parti och sedan åkte runt och sålde dem på marknader runt om i hela landskapet. reds anm.), var även känd i Alingsås för sin tillverkning av likkistor. ..." Jojo. Det gäller att vara om sig och kring sig. Täcka upp diverse olika områden, gardera sig via många handelsplatser, plocka säkra marknadsandelar...